Här kommer nu äntligen förlossningsberättelsen. Som "vanligt" så uppmanas känsliga läsare att stå över! Det finns även bilder!!!
Korta versionen: Jag födde en son på sjukhuset.
Långa versionen:
10.1 ca klockan 3-4-tiden på natten så vaknade jag av att jag hade lite ont i magen. Sprang på wc några gången och trampade omkring och konstaterade att det nog känns som värkar. I något skede så började jag skriva upp när värkarna kom, inte hur långa de var men bara när de kom. Jag hade ju haft ett falskt alarm några nätter innan så jag väckte inte upp A, utan tänkte att det här är nog inget det heller.
Efter typ en timme eller två så gick slemproppen då jag var på wc och då började jag förstå att det kanske blir att åka in idag i alla fall. Så jag väckte A och frågade om han kunde komma och ta tid så jag kunde veta hur långa värkarna var för jag hade ingen aning.
Första värken var 56 sekunder lång och de kom väl med ca 5-7 minuters mellanrum. A satte på kaffekokaren och efter en stund ringde han till förlossningen var de sa att vi får komma när vi känner för och sen ringde vi till min mamma som skulle komma och sitta barnvakt åt Rimma.
Till skillnad från förra gången så kunde jag röra mig normalt och prata mellan värkarna. Säkert för att jag sovit halva natten innan det började. Förra gången led jag ju hela natten här hemma utan att sova och hela dagen på förlossningen så då var jag mycket tröttare.
Mamma kom ca 7.30- tiden och vi packade en väska åt Rimma för mamma bestämde sig för att ta med Rimma hem till sig. Emellanåt sprang jag till min jumppaboll och skrek lite i en handduk så att Rimma inte skulle bli skraj och sen fortsatte jag med vad jag höll på med innan :)
Hoppade i bilen och vi var framme vid förlossningen ca klockan 8.30 Hade en värk i bilen och sen FORT IN så att jag skulle slippa ha värkar i entren på VCS. Man träffar alltid bekanta där så fort in i hissen och då vi steg ut ur hissen så fick jag en värk och hade den så där passligt då barnmorskan öppnade dörren in till förlossningen.
Jag blev undersökt och var öppen ca 3-4 cm så vi fick förflytta oss in till salen. A gick och flyttade bilen och hämtade min väska.
Ganska snabbt kom barnmorskan in och frågade ifall jag ville bada. Det finns ju bara
ett badkar på VCS så jag tackade och tog emot. Jag visste att om jag börjar med lustgasen så är jag ju fast i den. Så hon tappade upp 600 liter vatten och så fick jag hoppa i. Det var skönt med det varma vattnet och jag kunde slappna av jättebra till en början. Låg väl där ca en timme men sen kände jag att det inte gick längre och vi förflyttade oss in till salen tillbaka.
Där fick jag äntligen lustgas och det använde jag i stort sett resten av förlossningen trots att jag även fick andra bedövningar lite senare.
Efter att ha använt lustgas ett tag så började jag känna att jag nog behöver något mer. Först kollade de hur mycket jag var öppen. 5 cm fick jag som svar. Ja då behöver jag något annat sa jag. Läkaren och barnmorskan bestämde att det skulle bli PCB, vilket jag borde ha sagt nej till precis som förra gången. Men jag tänkte att det kanske kan hjälpa. (Jag har fått PCB en gång tidigare i samband med ett ingrepp och det hjälpte inte alls) Läkaren kom in och tog hål på hinnorna så fostervattnet gick och satt bedövningen. Det gjorde ont att få den och den hjälpte inte alls tyvärr. Detta var klockan 12.56.
Så inte så länge efter detta så sa jag till att nu behövs det mer smärtlindring. Då var jag öppen 6 eller 7 cm och spinalbedövning beställdes.
Innan detta så fick jag givetvis kanyl i handen. Inte det lättaste som vanligt. Jag HATAR då de gräver i handen på mig och så blev det denna gång också. Barnmorskan försökte två gånger i högra handen innan hon kallade på en annan som kom och pickade den i vänstra handen. Högra handen är fortfarande lite blå (12 dagar efter).
hehe...
Anestesiläkaren kom och gav mig spinalen som lyckades fint (klockan 14.29). Kunde pusta ut en stund vilket var superskönt. I det här skedet så fick jag ett sånt otroligt sug efter godis. Som tur så fick A det också och hade redan handen nere i väskan när jag bad om godiset. Och jag skall säga er, att de där hårda banangodisarna som finns vid filmtown och makuuni…det ÄR HIMMELRIKET på jorden. Fy F******N vad gott alltså!!!
Spinalen fungerade som sagt fint men jag var tvungen att ta lite lustgas vid varje värk i alla fall. Kände mig helt bedövad överallt utom precis i mitten av magen. Där gjorde det fortfarande superont vid varje värk. BM sa till mig att det jag känner är bebisens huvud.
Fortsatte med lustgas och tuggade banangodis samtidigt….aaah så gott!!! I det här skedet så började jag tycka att tiden gick så otroligt långsamt framåt. Var 5:e minut sa jag åt A att varför går inte tiden framåt!? Det började kännas tråkigt. Samtidigt så märkte jag att BM började vistas mer och mer i rummet.
I något skede så kände jag hur bebisens huvud åkte längre ner, eftersom det var det enda som jag kände pga spinalen. Efter en ordentlig värk så sa jag till BM att hon skulle kolla där nere och ifall inte bebisens huvud nu känns klart och tydligt där så skulle jag minsann åka hem och skita i att föda. (Så säker var jag på att huvudet hade trängt så pass långt ner…att jag kunde säga att jag tänkte gå hem…för hem var jag verkligen inte på väg ;)
Och ja, där var huvudet! Bara att sätta igång med grovjobbet. Precis som förra gången så sa BM att nu tar vi bort lustgasen. På något sätt så förhandlade jag till mig att få ha den några värkar till ;) Men i något skede så tog de bort den och det var bara att vänta på värkarna och sätta igång. Förra gången så krystade jag när de sa att jag skulle göra det men den här gången så kände jag krystvärkarna så jag kunde ta i då det verkligen gällde.
10 minuter tog det och sen kom han. En liten kille! Glädjetårar strömmade och det var svårt att förstå att vi nu har två barn. En flicka och en pojke. Ganska snabbt fick jag upp honom på bröstet och jag tyckte så att han liknade Rimma. Men nu efteråt så tycker jag nog inte att de är SÅ lika.
Efter en liten stund kom moderkakan, behövde inte göra något för att få ut den den här gången. BM drog lite och ut kom den. Sen fick jag väl 2-3 stygn.
Sen åt vi!
Sen fick jag gå och duscha.
LillKillens tår. Precis likadana som hans far hade i samma ålder.
Här undrar lillKnorre var mamma och bröstet är.
Även denna gång hade jag nytt av yoga-andningen som jag lärt mig på yogakursen. Där lärde vi oss b.la. att använda rösten och det gjorde jag. Inte till att skrika men till att slappna av. I något skede så märkte jag att det dock tog mer energi att använda rösten medan jag använde lustgas. Så då försökte jag vara tyst för jag fick bättre "sugit" lustgasen på det sättet.
Dagen efter så hade jag ont i näsan eftersom jag tryckt masken så hårt mot ansiktet.
Jag kan bara konstatera att det var en positiv upplevelse på alla sätt. BM (båda) var duktiga och jag gillade dem. Jag är glad att jag var så mycket mera "med" den här gången. Senast så var jag så i min egen värld att A kunde sova lite emellanåt och lyssna på radio och sånt. Den här gången så kunde jag fortsätta min mening efter värken. Det var kanske därför det blev lite "tråkigt" där på slutet då jag bara tittade på klockan och tyckte att tiden gick så långsamt.
Tiden på BB var bra. Maten var väl inte det bästa. Sömnen var inte heller den bästa. Efter första natten så begärde jag att få åka hem efter två nätter. Kände att jag inte ville vara kvar. Förra gången så skulle jag aldrig i livet åkt hem efter två nätter. Personalen var härlig och pojkens höfter blev testade två gånger av två olika läkare vilket jag var glad över, att de tog oss på allvar.
Jag kan tänka mig att göra det igen. Vet inte om det blir fler barn i den här familjen. Graviditeten är så jobbig så det kommer nog att avskräcka mig från att bli gravid igen. Vi får se, time will tell!
Tack för att du orkade läsa =)
