torsdag 27 oktober 2011

En sorgens dag

Fick just ett telefonsamtal som jag hade hoppats på att inte behöva få. Ett litet liv har slocknat alldeles för tidigt. Inte ett öga är torrt i detta hus efter samtalet och vi är så otroligt ledsna. Man är tacksam för vad man har och kan inte föreställa sig hur de som detta berör kan känna sig.

Vi tänker på er! Det finns inga ord...



Jultidningar

Två jultidningar finns redan i detta hem. Maalaiselämää och Drömhem & Trädgård. Väntar nu på amelia jul som är en av mina favoriter. Härligt att bläddra i de gamla tidningarna medan man väntar på nya. Jag är en sån som har svårt att kasta bort tidningar och förstår inte hur någon kan läsa en tidningen en gång och sedan kasta bort den. OM man skall kasta bort en tidning så skall man först gå igenom den och spara alla trevliga artiklar och klippa ut fina bilder, sen kan man kasta! Eller som jag gör, ger dem åt Emma...

onsdag 26 oktober 2011

Julklänning

I en sån här fin klänning kommer vår Prinsessa att fira julen.

Bild: Lindex

måndag 24 oktober 2011

Dagens

Idag har vi bokat kyrka och festplats till dopet. Nu får vi börja aktivt fundera på namnet/namnen. Vi har inte hittat det rätta ännu. Eller ja, jag vet vad jag vill. ;)

Fröken har sovit bättre de senaste nätterna och vi har fått sova. Stiger upp 10.30 tiden och chillar. Skönt som bara den att få ta det lugnt på morgonen och inte ha bråttom någonstans. 

Sånt...

lördag 22 oktober 2011

Förlossningen


Känsliga läsare varnas!!

Här kommer nu min förlossningshistoria. Den är aningen flummig eftersom jag inte var riktigt "med" under hela förlossningen, en del tider är tagna från A´s anteckningar och en del från pappren jag fick från sjukhuset efteråt. Det jag borde ha gjort: skrivit den tidigare, eftersom jag nu inte kan skriva så mycket om smärtan eftersom jag har "glömt" den redan. Ont gjorde det ju och jobbigt var det, men jag kan inte liksom lägga ord på det längre.

På fredagen var vi till sjukhuset för att göra ett ultraljud och en hinnsvepning. Allt var bra och hinnsvepningen gjorde lite ont men jag bet ihop. Det kanske kunde lägga igång förlossningen och senare visade det sig att det var precis vad det gjorde.

Under dagen hade jag lite mensvärk då och då, inget värre. På kvällen klockan 21 så började vi ta tid på värkarna för de började vara smärtsamma och komma rätt så regelbundet. A satt och skrev upp på en lista som han gjort. Använde jumppabollen, stod på alla fyra på golvet och försökte hitta olika ställningar som skulle lindra lite. Klockan 23.32 så gick slemproppen har A skrivit i min dagbok. Såg ut som en mördarsnigel!!!

2 på natten ringde A till förlossningen för att kolla när de tyckte att vi skulle komma in och fråga lite råd. Efter detta samtal tog jag en 1g Panadol, fortsatte att värma vetedynan och gick och satte mig i duschen. Under hela dagen fick jag även springa på toaletten och tömma mig riktigt ordentligt (återigen ett tecken på att det verkligen är förlossningen som startat).

Efter duschen så låg jag i sängen och varje gång jag fick en värk så föll jag ihop på golvet och försökte att yoga-andas det bästa jag kunde. Och hade lite ljud för mig, det skulle ju liksom lindra smärtan. Började må lite illa emellanåt och bad A att hämta ett ämbare, ifall om det skulle bli kräkkalas av det hela.

I detta skede så tyckte A att det var dags för oss att åka in. Så jag började försöka få på mig kläder och göra mig i ordning. A hämtade bilden och värmde sätet till max. Vetedynan var maxvärmd den också och så hoppade vi i bilen med dynor, filtar och ämbaren. (varför jag hade med dynor och filtar vet jag inte, det verkade liksom logiskt just då :)

A förklarade hur fin pläkä det rådde på sjön medan vi körde över Brändöbron. Jag var inte så intresserad av varken pläkä eller vilken färg Vasa Elektriskas konstverk hade i det skedet :)

Då vi kom fram till sjukhuset var jag såå glad över att klockan bara var 6 på morgonen och det inte var folk någonstans. Vi ringde på och fick komma in. Fick en värk i hissen och kunde knappt komma ur hissen. Barnmorskan som tog emot oss konstaterade att vi nog nog kommit till rätt plats/ eller var det i rättan tid...hade så ont i detta skede så jag inte kommer ihåg.


Jag fick ligga ner en stund, de kollade att jag var öppen redan 4 cm!!! (Jag hade alltid trott att jag kommer att komma in med värsta ont och så säger de, en cm: åk hem, så jag var både lättad och förvånad) Hade massor med sammandragningar som kom ofta. Bara att ta med picket och packet och gå till förlossningssal nummer 3. Fick byta kläder, A värmde vetedynan igen och jag försökte sitta på en pilatesboll igen men det gick inte, det gjorde alltför ont.

Snart blev jag frågad om jag är intresserad av lustgas och det må ni tro att jag var i det här skedet. Det svåra var det att mina värkar inte meddelar innan de kommer utan de steg som ett höghus direkt på skärmen så jag hann inte börja andas innan för att ta bort den värsta smärtan. Så i något skede så andeades jag lite gas då och då, ifall om värken skulle komma snart. Bara ifall om...

För övrigt så tyckte jag om lustgasen, den tog bort lite av smärtan och gav mig annat att koncentrera mig på.


Efter ett tag blev det dock klart att jag inte öppnade mig så värst mycket och jag sa att nu är det epiduraldags. De beställde anestesiläkaren och jag fortsatte med lustgasen. I något skede drog jag för mycket, började må dåligt och spydde som en liten gris. (Ni som känner mig vet ju att jag har lite av en kräkfobi så detta var ju inte så kul) Efter detta blev jag försiktigare med lustgasen, andades bara lite då och då, sen utanför masken en stund, sen masken mot ansiktet igen.

Sen skulle de ha en kanyl i handen på mig. Något som jag avskyr såå mycket. De prickade rätt andra gången. Hade skrivit i "förlossningsbrevet" att ingen studerande får lägga denna så vår underbara barnmorske studerande Annika fick snällt stå bredvid och titta på medan den äldre stack mig.
Sen dröjde det inte länge innan anestesiläkaren kom och började fixa för epiduralen. Var inte det minsta nervös i detta skede för epiduralen och nålen i ryggen kändes men jag andades lustgas samtidigt så jag uppfattade det inte som något obehagligt. Tyckte att kanylen i handen var värre. Han stack rätt genast och verkan kom ganska snabbt. Fick epidural klockan 10.03.




Efter epiduralen tog de hål på hinnorna (klockan 10.36), satt en elektod på babyns huvud och dropp (klockan 11.15) åt mig för att värkarna skulle komma tätare. Sen så ville de att jag skulle vara på alla fyra så mycket som möjligt så jag låg framåtlutad och ibland lutade jag mot sängkanten som senare lyftes upp.


Kände i detta skede att det tynger på där bak men alla bara sa att jag inte får krysta ännu. Föklarade att jag inte krystar utan jag bara tynger på lite eftersom det hjälper, om jag försökte hålla emot så gjorde det ännu mera ont. Fick en påfyllning av epiduralen (klockan 12.57) eftersom jag till sist var tvungen att ta till lustgasen igen då epiduralen verkan började sina. Hade bara öppnat mig till ca 7 cm i detta skede så påfyllning var det ända rätta.

Fortsatte med att stå på alla fyra i sängen och kände hur det tyngde på där bak heela tiden. Hade så ont nästan hela tiden att jag inte längre visste/tänkte på varför jag var där utan jag tog en värk i taget. Kommer inte ens ihåg var jag eventuellt tänkte där emellan. Tiden gick så fort. Ibland hörde jag då någon kom in och frågade: Vill pappa äta mammas mat? Så A åt min mat, jag var inte intresserad av varken mat eller dryck. Jag vet inte ens vad han ätit för nåt.

Vi hann med 3 skiftesbyten av personal. Kommer inte riktigt ihåg de som var där i mitten, men Annika var det enda som var med från början till slut och det var så skönt att det fanns en person som var där med oss nästan hela tiden.

Nya barnmorskan Lisbeth kommer på jobb och nu har jag igen börjat med lustgas vilket betyder att epiduralen håller på att gå ur. Hon lägger mig på rygg för att känna efter hur mycket jag är öppen och säger glatt att här är ju huvudet. Hur vill du krysta frågar hon? Jag är helt i min egen värld och börjar fundera över att krysta, det kom så plötsligt att jag skulle gjort vad hon än skulle ha sagt åt mig. Svamlar ur mig: visst är det i det här skedet som folk inte vill vara med längre?? Får ett jakande svar och Lisbeth säger att hon tror att det skulle passa mig om jag ligger på sidan och håller i mitt högra ben med ena handen och A hjälper till med andra benet.

Sagt och gjort jag börjar krysta. Först med ljud varpå jag blir tillsagt att inte skrika. Hålla andan, tynga ut! Tre gånger per värk. Inte lätt kan jag säga. Jag håller i mitt högra ben med högra handen, vänster hand är framför munnen och liksom tynger på den, som en påminnelse om att inte skrika och på grund av att kanylen sitter där. Ögonen är stänga och jag vägrar att öppna dem. Ta bort handen från munnen säger någon, nej ropar jag. Öppna ögonen säger en annan, nej ropar jag tillbaka.

Jag tar luft då värken sätter igång och pressar så mycket jag kan, tar mera luft och pressar en gång till. Men någon tredje gång går helt enkelt inte. Två gånger per värk är helt nog för mig.
De vill att jag skall ha upp ögonen så att de skall kunna följa med att jag är vid medvetandet, men i något skede ger de upp för jag svarar på det som de frågar av mig och är väl tydligen vid medvetandet.

Lite flummigt är det ju dock emellanåt. I något skede lägger de mig i halv sittande ställning, jag känner att de klipper (de hade ju givetvis bedövat före men det har jag ingen aning om), ropar att jag är duktig, att jag skall tynga på och i något skede hör jag någon ropa att barnet måste komma ut NU!

Sen tar det inte länge innan jag vet att nu är huvudet ute. En stund till väntar vi och sen skall jag ta i ännu en gång och då känner jag hur det "slurpar till" och så vet jag att nu är bebisen äntligen ute. Frågar i detta skede, tror jag, att får jag sluta krysta nu? Ja, det får jag!!!

Börjar gråta av lycka över att det är över. A börjar gråta bredvid mig och så hör jag då någon av barnmorskorna säger att det är en flicka. Hör att A upprepar det. Gråter av lättnad och av lycka och av förvåning (vadå flicka liksom :) och av alla känslorna som väller över en. Och jag kände faktiskt att jag älskade denna lilla varelse fast jag inte ens sett henne utan bara hörde henne skrika!



Bebisen bajsade på väg ut och navelstrången var ganska så kort så A fick gå och klippa innan jag fick upp henne på bröstet. Hon skrek och var arg som ett bi. Visade sitt temperament genast ;)

Där låg vi och bekantade oss med varandra och ammade lite och förundrades över detta lilla under som vi ÄNTLIGEN fått.



Moderkakan, ja den skall ju också ut. Krysta sa de. Men det gick helt enkelt inte, jag kunde inte krysta mer. Fast hur jag försökte så fungerade inga muskler längre. Jag kämpade och kämpade, de tyngde på magen och jag försökte. Efter ca 25 minuter så kom den ut med hjälp av att någon drog i navelsträngen, jag försökte tynga och de tyngde på min mage.

Sen var det dags att sy lite, ungefär 10 stygn var det frågan om, de syddes och jag sög in lustgas för kung och fosterland. Sen då det var över så kommer den andra barnmorskan in och kollar och konstaterar att på tre ställen skall det sys om. WHAT??? Vaddå sy om? Så hon sprättar upp en del och syr om det. Litet antiklimax där på slutet måste jag säga. Det är inte roligt med att sys där nere och sen skall det ännu göras två gånger!!!



I något skede var dock även detta skede över och jag skulle gå i duschen. Satte mig upp, försökte stiga upp, kände hur det snurrade till i huvudet och sa att det aldrig kommer att gå. Fick lägga mig ner igen, de beställde någon från labben som skulle komma och ta blodprov på mig och jag fick dropp. Var helt enkelt slutkörd. Jag hade varit vaken i nästan 40h och just fött barn utan att varken äta eller dricka!  Så de tvättade mig i sängen. Men det var inte så farligt, jag hade inte svettats så mycket och kände att jag klarar mig utan att duscha just då.



Blodprovet togs och visade 103 vilket ju är lite lågt. Så hela första natten så bad jag om hjälp med att gå till toaletten, kunde inte byta blöjor eller nåt så jag fick mycket hjälp. Sen på morgonen så mådde jag redan bättre och bara jag åt ordentligt så var det ingen fara. Och på BB fanns det verkligen mat och dryck så det räckte. Som att vara på hotell!
Och personalen var underbar på både förlossningen och BB. Har svårt att förstå att någon inte kommer överrens med någon under t.ex. förlossningen. Jag var så i min egen värld att jag inte ens skulle ha fattat om någon skulle varit spydig eller otrevlig.



Och så här ser slutresultatet ut...väl värt mödan!




torsdag 20 oktober 2011

Sleeping beauties



Mamma-barn träff!


Frejon och Jerry


Matilda


My



Heli och lill-tjejen


Stora tjejerna och My


Pia byter kläder på lilla kräkbebisen


Kräkbebis


Här kollas Jerrys tänder ;)


Nina och My


Matilda, My, Jerry, Helis bebis och vår bebis


Vem är suraste bebisen?



Minstingarna!!

Hade mamma-barn träff här hemma hos mig idag och nu fick vi alla bebisarna på bild. I storleksordning givetvis! =)



Pappa bakar




Jepp, A bakade första gången i sitt liv i går. vilket betyder att vi har en bull-Pappa i detta hushåll och ingen bull-Mamma.


onsdag 19 oktober 2011

" Tävlingen "

När föds Pingvinen "tävlingen" blev ju liksom lite "oavgjord" då ingen vann. Hon kom ju så väldigt mycket för sent.

Så här såg ju listan ut.

Linda: Pojke, 3440g, 54cm, 19.9
Frejon: Pojke, 3560g, 52,5cm och 29.9
Jag själv: Pojke, 3750g, 53cm och 30.9 (mommos födelsedag)
Faster Ulrica: Flicka, 3650g, 54cm och 1.10
Emma: Pojke, 3620g, 53cm och 29.9-1.10 (typ;)
Selma: Tyttö, pieni pieni ja pian (aivan ihana kommentti, kiitokset ihanalle Selmalle!!!)
Kaija: Tyttö, 3160g, 48cm ja 2.10
Tapsa: Poika, 3500g, 49cm ja 28.9
Hanna: Tyttö, 3100g, 49cm ja tämän viikon lopussa
Pia: Pojke, 3370g, 52cm och 29.9
Pappa: Pojke, 3780g, 51cm och 30.9
Carina: Pojke, 3300g, 53cm och 1.10
Muminmamman: Flicka, 3100g, 48cm och 27.9
 
Pappa gissade på 51 cm och det stämde ju!!
Kaija gissade på 2.10 och det blev 8.10, men hon var ändå närmast ;)
Frejon ligger nog närmast med sin viktgissning på 3560g, hon vägde ju 3535g.
 
Ära och beröm till er =)


Dagens nagel


Jag hittade mig lite tid att fixa naglarna. Något top-coat hann jag inte med men det är smällar man får ta. Det hålls bra i alla fall och blev helt snyggt.
Har bara på mig två av mina tre ringar för tillfället och det ser lite ovant ut men mina fingrar har varit lite uppsvällda (tror jag) och jag provade med tre men det gick inte, fick använda Pingvinens ceridalolja till att fort ta bort den. Skall prova på nytt om någon dag. I värsta fall blir det att förstora samtliga med en storlek.

Blomman är en gåva av Pappa &co och den var så söt då den innehöll både en stor bukett åt mig och en minibukett åt Pingvinen. Passar även perfekt till naglarna =)

måndag 17 oktober 2011

Förlossningsväskan

Att vara någons fru berättade på sin blogg om innehållet i BB/förlossningsväskan. Vad hon egentligen behövde. Tänkte jag skulle göra samma sak.

1. Mat/snacks/energidryck åt mannen.
2. En flaska vatten. Jag drack ungefär en deciliter vatten under hela förlossningen.
3. Egen vetedyna.
4. Min dagbok som A skrev lite i.
5. Kameran.

Detta var allt jag behövde ur väskan under själva förlossningen.
Inte en enda kokosboll åt jag. Lyssnade inte på musik. Drack ingen blåbärssoppa. Åt ingen godis.

Sen på BB avdelningen så behövde jag min nya dagbok och kameran. Då vi åkte hem så fick prinsessan sina egna kläder och jag tog på mig mjukisbyxor.

Skulle jag haft en lång igångsatt förlossning så kanske jag skulle ha behövt mer grejer. Men egentligen så behövde jag ingenting. Förutom lustgas och epidural, men det hade jag ju inte i väskan ;)

lördag 15 oktober 2011

Första barnvagnspromenaden






Mor och dotter 1 vecka



Sori alla men jag måste bara skryta men dessa jeans är ett par av mina "skinny-jeans" och dom gick på utan problem!


Ibland är det där med att byta blöja riktigt skit, tycker åtminståne prinsessan. En vecka till ära så bajsade hon ett sånt lass att vi fick byta allt utom mössan och strumporna.


Sista "nakenbilden", ni skall slippa efter detta. Men så här ser jag ut en vecka efter förlossningen. Har ca 4-5kg kvar så det gick som min tant på rådgivningen sa. Att nästan allt kommer att lämna på förlossningen/BB. Så dagen till ära shoppade jag en ny amingsbh, lite trosor och strumpor på lindex.

Och för att fira att vi alla blir en vecka, bebisen, mamman och pappan så köpte vi rosa bandet bakelser och pingvinen var på sin första prismaresa.

Och så gjorde vi någonting som vi hade tänkt att vi skulle dröja med ännu länge. Tutt (dvs. napp för er som bor i Sweden)! Vi har såna hysteriska skrik här emellanåt att vi inte riktigt vet vad vi skall ta oss till. Amningen har kommit igång bra och vi köpte cuplaton mot magbesvären och tog i bruk en tutt. Och tadaa, vi har en mycket nöjdare ung dam som sov MYCKET bättre på natten, äter på samma sätt som förut och ger os smer sömn.

Napp is tha shit!


Punnauslahja =)

Då man fött barn så tycker jag att man borde få en present för det. Bara för att. Det fick jag!


Först fick jag fina blommor av A


Och sen fick jag ett smycke från Thomas Sabo, som är mina absoluta favorit då man kan göra så många variationer av dessa små godingar. Detta är dock så fint att det är snyggast att ha bara ett.

onsdag 12 oktober 2011

PrinsessPingvin

Tack till alla som gratulerat. Och välkomna nya läsare, roligt med nya som läser bloggen.
Synnytystarina on tulossa jossain vaiheessa!
Det blir en förlossningshistoria i något skede...men inte ännu, måste först få "landa" som det heter, men det är ju sant, man är ju nog liksom lite ute och flyger.

Vi fick komma hem igår från BB. Hon äter och sover och gnäller som barn sig bör. Just nu försöker vi tyda hennes signaler, är hon hungrig, skall hon ha mer mjölk eller räcker min, är det något i blöjan eller är det bara skrik för att jag vill skrika. Ni vet, det är mycket nytt liksom.

Men nu, bilder!