Då vi e på semester så brukar jag skicka kort. Några stycken blir det alltid och den här gången var inget undantag. Fammo och Mommo är givetvis viktiga att skicka åt, de vill ju veta var i världen man befinner sig. Även om det bara är i Spanien.
På Fammos kort så skrev jag hennes namn, men även hennes barndoms efternamn. Som en kul grej, gjorde det på julkortet och märkte att hon tyckte det var roligt så jag tänkte att jag gör det igen. Har märkt att då människor blir äldre så får ursprunget dvs varifrån man kommer en större betydelse igen. Fammo pratar ofta om var hon är född och minns detta med värme.
Pratade med henne i telefon en dag och hon tackade för kortet samt att det var adresserat som det var. Sen sa hon att jag borde skriva. Skriva ner saker, för eftervärlden som hon så fint kallade det. Jag försökte förklara att jag har ju en såndär blogg. Det är liksom en dagbok på internet med bilder. Alla kan läsa den. Den kommer att bli kvar för eftervärlden. Jahaa sa hon.
Så började jag fundera lite. Då Fammo föddes så föddes folk hemma, man hade utedass, det fanns inga bilar och att åka så långt som till Helsingfors var ju bara något man inte gjorde. Man stoppade tåget om man skulle in till Vasa på morgonen genom att tända eld på ett Vasablad och hoppas att lokföraren såg detta och stannade och tog upp en.
Så börja nu förklara om internet och bloggar!!!
Sen en till sak som jag länge funderat på men inte tagit upp. På facebook cirkulerar det en massa "lägg inte ut mig på nätet Mamma" skriverier och på något sätt så känner jag här nu att jag måste försvara mig.
Ja, jag skriver och lägger ut bilder på mina barn på nätet. Många andra gör det också. Jag ser inte riktigt något hemskt i det.
Det är klart att det skulle vara hemskt om någon tog mina bilder och använder dem till något som jag inte ens vill tänka på. Tro inte något annat! Men skall jag sluta blogga för att någon kanske möjligtvis kan stjäla mina bilder? Eller för att Rimma och Astor kanske börjar blogga om mig när de är 15 år? Jag försöker att skriva så att barnen kommer att tycka att det är roligt att läsa om sig själv när de blir större. Det är klart att det ryms med massor av negativt också. Men sånt är livet. Tycker det känns känns oärligt att skriva om bara bra saker.
Dessutom så kan jag säga att ifall bloggar skulle funnits då jag var liten så skulle jag varit mycket glad om min Mamma skulle skrivit om saker som jag har gjort. Det skulle varit roligt att läsa om nu. Så ni som inte bloggar, hur bra kommer ni ihåg saker som era barn ha gjort och sagt eller olika utvecklingsskeden? Skriver ni upp allting eller skriver ni dagbok för att komma ihåg?
Om jag i något skede känner att det inte är bra för mig eller barnen så lösenordskyddar jag bloggen eller så raderar jag den. Kommer dock att spara den åt mig själv och barnen före det.
Så vad jag försöker säga är att jag tycker att det är fel att enbart se på detta med att lägga ut sina barn på nätet som något negativt. Det är ett trevligt minne med bilder och inlägg om vad vi gjort och barnens utveckling. Så jag vägrar tro att det bara är negativt. Om jag skulle göra det så skulle jag inte blogga. Och om någon annan gillar det jag skriver och tycker om att läsa detta så ser jag det enbart som bonus.
