Förlossningen

Här kommer nu äntligen förlossningsberättelsen. Som "vanligt" så uppmanas känsliga läsare att stå över! Det finns även bilder!!!

Korta versionen: Jag födde en son på sjukhuset.

Långa versionen:

10.1 ca klockan 3-4-tiden på natten så vaknade jag av att jag hade lite ont i magen. Sprang på wc några gången och trampade omkring och konstaterade att det nog känns som värkar. I något skede så började jag skriva upp när värkarna kom, inte hur långa de var men bara när de kom. Jag hade ju haft ett falskt alarm några nätter innan så jag väckte inte upp A, utan tänkte att det här är nog inget det heller.

Efter typ en timme eller två så gick slemproppen då jag var på wc och då började jag förstå att det kanske blir att åka in idag i alla fall. Så jag väckte A och frågade om han kunde komma och ta tid så jag kunde veta hur långa värkarna var för jag hade ingen aning. 

Första värken var 56 sekunder lång och de kom väl med ca 5-7 minuters mellanrum. A satte på kaffekokaren och efter en stund ringde han till förlossningen var de sa att vi får komma när vi känner för och sen ringde vi till min mamma som skulle komma och sitta barnvakt åt Rimma.

Till skillnad från förra gången så kunde jag röra mig normalt och prata mellan värkarna. Säkert för att jag sovit halva natten innan det började. Förra gången led jag ju hela natten här hemma utan att sova och hela dagen på förlossningen så då var jag mycket tröttare. 

Mamma kom ca 7.30- tiden och vi packade en väska åt Rimma för mamma bestämde sig för att ta med Rimma hem till sig. Emellanåt sprang jag till min jumppaboll och skrek lite i en handduk så att Rimma inte skulle bli skraj och sen fortsatte jag med vad jag höll på med innan :)

Hoppade i bilen och vi var framme vid förlossningen ca klockan 8.30 Hade en värk i bilen och sen FORT IN så att jag skulle slippa ha värkar i entren på VCS. Man träffar alltid bekanta där så fort in i hissen och då vi steg ut ur hissen så fick jag en värk och hade den så där passligt då barnmorskan öppnade dörren in till förlossningen.

Jag blev undersökt och var öppen ca 3-4 cm så vi fick förflytta oss in till salen. A gick och flyttade bilen och hämtade min väska.

Ganska snabbt kom barnmorskan in och frågade ifall jag ville bada. Det finns ju bara ett badkar på VCS så jag tackade och tog emot. Jag visste att om jag börjar med lustgasen så är jag ju fast i den. Så hon tappade upp 600 liter vatten och så fick jag hoppa i. Det var skönt med det varma vattnet och jag kunde slappna av jättebra till en början. Låg väl där ca en timme men sen kände jag att det inte gick längre och vi förflyttade oss in till salen tillbaka.

Där fick jag äntligen lustgas och det använde jag i stort sett resten av förlossningen trots att jag även fick andra bedövningar lite senare.

Efter att ha använt lustgas ett tag så började jag känna att jag nog behöver något mer. Först kollade de hur mycket jag var öppen. 5 cm fick jag som svar. Ja då behöver jag något annat sa jag. Läkaren och barnmorskan bestämde att det skulle bli PCB, vilket jag borde ha sagt nej till precis som förra gången. Men jag tänkte att det kanske kan hjälpa. (Jag har fått PCB en gång tidigare i samband med ett ingrepp och det hjälpte inte alls) Läkaren kom in och tog hål på hinnorna så fostervattnet gick och satt bedövningen. Det gjorde ont att få den och den hjälpte inte alls tyvärr. Detta var klockan 12.56.

Så inte så länge efter detta så sa jag till att nu behövs det mer smärtlindring. Då var jag öppen 6 eller 7 cm och spinalbedövning beställdes.
Innan detta så fick jag givetvis kanyl i handen. Inte det lättaste som vanligt. Jag HATAR då de gräver i handen på mig och så blev det denna gång också. Barnmorskan försökte två gånger i högra handen innan hon kallade på en annan som kom och pickade den i vänstra handen. Högra handen är fortfarande lite blå (12 dagar efter).

hehe...

Anestesiläkaren kom och gav mig spinalen som lyckades fint (klockan 14.29). Kunde pusta ut en stund vilket var superskönt. I det här skedet så fick jag ett sånt otroligt sug efter godis. Som tur så fick A det också och hade redan handen nere i väskan när jag bad om godiset. Och jag skall säga er, att de där hårda banangodisarna som finns vid filmtown och makuuni…det ÄR HIMMELRIKET på jorden. Fy F******N vad gott alltså!!!
Spinalen fungerade som sagt fint men jag var tvungen att ta lite lustgas vid varje värk i alla fall. Kände mig helt bedövad överallt utom precis i mitten av magen. Där gjorde det fortfarande superont vid varje värk. BM sa till mig att det jag känner är bebisens huvud.

Fortsatte med lustgas och tuggade banangodis samtidigt….aaah så gott!!! I det här skedet så började jag tycka att tiden gick så otroligt långsamt framåt. Var 5:e minut sa jag åt A att varför går inte tiden framåt!? Det började kännas tråkigt. Samtidigt så märkte jag att BM började vistas mer och mer i rummet.

I något skede så kände jag hur bebisens huvud åkte längre ner, eftersom det var det enda som jag kände pga spinalen. Efter en ordentlig värk så sa jag till BM att hon skulle kolla där nere och ifall inte bebisens huvud nu känns klart och tydligt där så skulle jag minsann åka hem och skita i att föda. (Så säker var jag på att huvudet hade trängt så pass långt ner…att jag kunde säga att jag tänkte gå hem…för hem var jag verkligen inte på väg ;)

Och ja, där var huvudet! Bara att sätta igång med grovjobbet. Precis som förra gången så sa BM att nu tar vi bort lustgasen. På något sätt så förhandlade jag till mig att få ha den några värkar till ;) Men i något skede så tog de bort den och det var bara att vänta på värkarna och sätta igång. Förra gången så krystade jag när de sa att jag skulle göra det men den här gången så kände jag krystvärkarna så jag kunde ta i då det verkligen gällde.

10 minuter tog det och sen kom han. En liten kille! Glädjetårar strömmade och det var svårt att förstå att vi nu har två barn. En flicka och en pojke. Ganska snabbt fick jag upp honom på bröstet och jag tyckte så att han liknade Rimma. Men nu efteråt så tycker jag nog inte att de är SÅ lika.

Efter en liten stund kom moderkakan, behövde inte göra något för att få ut den den här gången. BM drog lite och ut kom den. Sen fick jag väl 2-3 stygn.
Sen åt vi!

Sen fick jag gå och duscha. 

LillKillens tår. Precis likadana som hans far hade i samma ålder.

Här undrar lillKnorre var mamma och bröstet är.

Även denna gång hade jag nytt av yoga-andningen som jag lärt mig på yogakursen. Där lärde vi oss b.la. att använda rösten och det gjorde jag. Inte till att skrika men till att slappna av. I något skede så märkte jag att det dock tog mer energi att använda rösten medan jag använde lustgas. Så då försökte jag vara tyst för jag fick bättre "sugit" lustgasen på det sättet.

Dagen efter så hade jag ont i näsan eftersom jag tryckt masken så hårt mot ansiktet.

Jag kan bara konstatera att det var en positiv upplevelse på alla sätt. BM (båda) var duktiga och jag gillade dem. Jag är glad att jag var så mycket mera "med" den här gången. Senast så var jag så i min egen värld att A kunde sova lite emellanåt och lyssna på radio och sånt. Den här gången så kunde jag fortsätta min mening efter värken. Det var kanske därför det blev lite "tråkigt" där på slutet då jag bara tittade på klockan och tyckte att tiden gick så långsamt.

Tiden på BB var bra. Maten var väl inte det bästa. Sömnen var inte heller den bästa. Efter första natten så begärde jag att få åka hem efter två nätter. Kände att jag inte ville vara kvar. Förra gången så skulle jag aldrig i livet åkt hem efter två nätter. Personalen var härlig och pojkens höfter blev testade två gånger av två olika läkare vilket jag var glad över, att de tog oss på allvar.

Jag kan tänka mig att göra det igen. Vet inte om det blir fler barn i den här familjen. Graviditeten är så jobbig så det kommer nog att avskräcka mig från att bli gravid igen. Vi får se, time will tell!

Tack för att du orkade läsa =)

Vänta barn/förlossnings lista

När fick du reda på att du var gravid? 16 Januari men egentligen redan 15.1, trodde bara inte på det då.
Var bebisen planerad? Mycket planerad
Hur gammal var du då? 30 år
Mådde du illa mycket? Ja, de första 18 veckorna mådde jag illa, mest på kvällen.
Hur blev ditt hår? Som förr, märkte ingen ändring alls.
Hade du mycket halsbränna? Jepp, det gick åt ett antal Rennie paket.
Grät du för ingenting? Nej.
Var du känslig? Inte så värst.
Vad gillade du för mat? Helt vanlig mat.
Hade du några cravings? Gröna äpplen, sallad, choklad (fazerina), fil, oboy, salmiak...
Någon favoriträtt som ändrades? Åt inte höna/brolier under graviditeten, urk!
När kände du bebisens första rörelser? Minns ej just nu...
Var du ofta orolig? Konstant till vecka 13, sen igen till nästa ultra.
När började du läcka bröstmjölk? Gjorde inte det.
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Första tidningen jag har var från år 2002 så ja, det kan man nog säga.
Sparkade bebisen mycket? Ja det gjorde hon.
Hade du mycket foglossning? Nej, ingen alls.
Fick du bristningar? Nej inte en endaste en, konstigt nog.
Hade du sammandragningar? From midsommaren hade jag sammandragningar och blev sjukskriven för det.
Ditt sf mått som störst? Det blev aldrig riktigt stort om vi säger så...
Tog ni reda på könet? Nej vi höll det hemligt.
Trodde ni att det skulle bli en flicka eller pojke? Jag trodde det skulle bli en pojke och A att det skulle bli en flicka.
Hade du mycket vätska i kroppen? Lite mot slutet.
Hur mycket gick du upp i vikt? Det blev väl ca 12 kg.
Hur ser du på graviditeten idag? Skulle ju gärna ha mått lite bättre och jobbat ända till slutet, men en bra graviditet med en söt mage och slutresultatet var ju alldeles föör gulligt!
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Hade inte tänkt så mycket på det, ville väl att den skulle vara lätt, utan några komplikationer och annan dramatik.
Blödde du någon gång? I vecka 7 då vi var på resa i Thailand så blödde jag lite kvällen innan vi skulle åka hem.
Levde du på som vanligt? Ganska, men lämnade givetvis bort alkohol och alla mina favoritostar.
Hur tog dina föräldrar det? De blev SUPERglada, alla 4 ;)
Hur tog din partner det? Som jag, överlycklig!
Var bodde du/ni? Hemma ;)
Hur ofta gick du till mvc? Det normala som man går, men vi gjorde ett extra ultra i vecka 8 och sen var vi på tillväxtkontroller på sjukhuset de sista veckorna.
Hur många ultraljud gjorde du? 6 stycken


När var du beräknad att föda? 20 September
Gick du över tiden? Jepp 13 dagar
Vilken vecka födde du i? Minns ej
Hur började din förlossning? Med en hinnsvepning
Hur många timmar tog din förlossning? 13,5 har jag för mig att det stod i mina papper. Men i själva verket så tog det ju längre då jag jobbade ju på hemma innan ganska länge.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in? 4 cm
Vilken smärtlindring tog du? Dusch, varmt vetedyna, lustgas och epidural.
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 29 minuter
Blev det komplikationer? Nej, det skulle jag inte säga. Men har nog för mig att de sa till mig att ungen skall ut NU i något skede.
Fick du sy? Själv sydde jag ju ingeting, konstig fråga, borde väl vara blev du sydd istället??? Men jo, det blev jag. Först en gång och sen en till gång, på samma ställen :(
Vad tyckte du var jobbigast? Efteråt att bli sydd två gånger på samma ställen.
Var du rädd för något? Nej, jag var nog så inne i mig själv att jag inte ens fattade vad jag höll på med.
Skrek du? En gång, men blev tillsagt att hålla andan istället ;)
Hur många var inne i förlossningsrummet? Vi var 5 stycken då hon föddes.
Hade du någon nära med dig? A var med.
Hur stor var bebisen? 51 cm och 3535g.
Blev det en pojke eller flicka? Flicka
Vad fick barnet heta? Rimma Cinderella Anita, men det visste vi ju inte då. Då hette hon bara Prinsessan, Pingvinen eller Älsklingen.
Ögonfärg: Blå
Hårfärg: Mörk brun
Ammade du? Ja
Ammar du nu? Ja


Hur gammal är bebisen nu? 11 veckor och 6 dagar
Vad tyckte du om förlossningen? Tyckte den var bra, jag klarade det mycket bättre än jag någonsin trodde att jag skulle göra så jag är nöjd.
Vill du ha en till? Ja, om ödet vill det.
Planerar ni ett till? I framtiden.
När kommer andra barnet? Sen om det kommer så kommer det då det kommer.
Hur är ert förhållande nu? Det är väl som förr...
Vem är barnet mest lik? Pappa säger folk.
Vad är det bästa med att ha barn? Allt. Bajsblöjorna, skrattet, matandet, skriket, humorn, bebiskläderna, den nya människan, de småa händerna…ja, som jag sa allt.
Vad är det sämsta med att ha barn? Oron…skall hon låta så där…varför sover hon så lite, varför sover hon så mycket…varför skriker hon…kan hon vara hungrig….vad är det där för prickar…hålls hon i sin skena….tänk om det inte blir bra efter 2-3 månader med skena...
Är ditt barn döpt? Ja

Förlossningen

Känsliga läsare varnas!!

Här kommer nu min förlossningshistoria. Den är aningen flummig eftersom jag inte var riktigt "med" under hela förlossningen, en del tider är tagna från A´s anteckningar och en del från pappren jag fick från sjukhuset efteråt. Det jag borde ha gjort: skrivit den tidigare, eftersom jag nu inte kan skriva så mycket om smärtan eftersom jag har "glömt" den redan. Ont gjorde det ju och jobbigt var det, men jag kan inte liksom lägga ord på det längre.

På fredagen var vi till sjukhuset för att göra ett ultraljud och en hinnsvepning. Allt var bra och hinnsvepningen gjorde lite ont men jag bet ihop. Det kanske kunde lägga igång förlossningen och senare visade det sig att det var precis vad det gjorde.

Under dagen hade jag lite mensvärk då och då, inget värre. På kvällen klockan 21 så började vi ta tid på värkarna för de började vara smärtsamma och komma rätt så regelbundet. A satt och skrev upp på en lista som han gjort. Använde jumppabollen, stod på alla fyra på golvet och försökte hitta olika ställningar som skulle lindra lite. Klockan 23.32 så gick slemproppen har A skrivit i min dagbok. Såg ut som en mördarsnigel!!!

2 på natten ringde A till förlossningen för att kolla när de tyckte att vi skulle komma in och fråga lite råd. Efter detta samtal tog jag en 1g Panadol, fortsatte att värma vetedynan och gick och satte mig i duschen. Under hela dagen fick jag även springa på toaletten och tömma mig riktigt ordentligt (återigen ett tecken på att det verkligen är förlossningen som startat).

Efter duschen så låg jag i sängen och varje gång jag fick en värk så föll jag ihop på golvet och försökte att yoga-andas det bästa jag kunde. Och hade lite ljud för mig, det skulle ju liksom lindra smärtan. Började må lite illa emellanåt och bad A att hämta ett ämbare, ifall om det skulle bli kräkkalas av det hela.

I detta skede så tyckte A att det var dags för oss att åka in. Så jag började försöka få på mig kläder och göra mig i ordning. A hämtade bilden och värmde sätet till max. Vetedynan var maxvärmd den också och så hoppade vi i bilen med dynor, filtar och ämbaren. (varför jag hade med dynor och filtar vet jag inte, det verkade liksom logiskt just då :)

A förklarade hur fin pläkä det rådde på sjön medan vi körde över Brändöbron. Jag var inte så intresserad av varken pläkä eller vilken färg Vasa Elektriskas konstverk hade i det skedet :)

Då vi kom fram till sjukhuset var jag såå glad över att klockan bara var 6 på morgonen och det inte var folk någonstans. Vi ringde på och fick komma in. Fick en värk i hissen och kunde knappt komma ur hissen. Barnmorskan som tog emot oss konstaterade att vi nog nog kommit till rätt plats/ eller var det i rättan tid...hade så ont i detta skede så jag inte kommer ihåg.

Jag fick ligga ner en stund, de kollade att jag var öppen redan 4 cm!!! (Jag hade alltid trott att jag kommer att komma in med värsta ont och så säger de, en cm: åk hem, så jag var både lättad och förvånad) Hade massor med sammandragningar som kom ofta. Bara att ta med picket och packet och gå till förlossningssal nummer 3. Fick byta kläder, A värmde vetedynan igen och jag försökte sitta på en pilatesboll igen men det gick inte, det gjorde alltför ont.

Snart blev jag frågad om jag är intresserad av lustgas och det må ni tro att jag var i det här skedet. Det svåra var det att mina värkar inte meddelar innan de kommer utan de steg som ett höghus direkt på skärmen så jag hann inte börja andas innan för att ta bort den värsta smärtan. Så i något skede så andeades jag lite gas då och då, ifall om värken skulle komma snart. Bara ifall om...

För övrigt så tyckte jag om lustgasen, den tog bort lite av smärtan och gav mig annat att koncentrera mig på.

Efter ett tag blev det dock klart att jag inte öppnade mig så värst mycket och jag sa att nu är det epiduraldags. De beställde anestesiläkaren och jag fortsatte med lustgasen. I något skede drog jag för mycket, började må dåligt och spydde som en liten gris. (Ni som känner mig vet ju att jag har lite av en kräkfobi så detta var ju inte så kul) Efter detta blev jag försiktigare med lustgasen, andades bara lite då och då, sen utanför masken en stund, sen masken mot ansiktet igen.

Sen skulle de ha en kanyl i handen på mig. Något som jag avskyr såå mycket. De prickade rätt andra gången. Hade skrivit i "förlossningsbrevet" att ingen studerande får lägga denna så vår underbara barnmorske studerande Annika fick snällt stå bredvid och titta på medan den äldre stack mig.

Sen dröjde det inte länge innan anestesiläkaren kom och började fixa för epiduralen. Var inte det minsta nervös i detta skede för epiduralen och nålen i ryggen kändes men jag andades lustgas samtidigt så jag uppfattade det inte som något obehagligt. Tyckte att kanylen i handen var värre. Han stack rätt genast och verkan kom ganska snabbt. Fick epidural klockan 10.03.

Efter epiduralen tog de hål på hinnorna (klockan 10.36), satt en elektod på babyns huvud och dropp (klockan 11.15) åt mig för att värkarna skulle komma tätare. Sen så ville de att jag skulle vara på alla fyra så mycket som möjligt så jag låg framåtlutad och ibland lutade jag mot sängkanten som senare lyftes upp.

Kände i detta skede att det tynger på där bak men alla bara sa att jag inte får krysta ännu. Föklarade att jag inte krystar utan jag bara tynger på lite eftersom det hjälper, om jag försökte hålla emot så gjorde det ännu mera ont. Fick en påfyllning av epiduralen (klockan 12.57) eftersom jag till sist var tvungen att ta till lustgasen igen då epiduralen verkan började sina. Hade bara öppnat mig till ca 7 cm i detta skede så påfyllning var det ända rätta.

Fortsatte med att stå på alla fyra i sängen och kände hur det tyngde på där bak heela tiden. Hade så ont nästan hela tiden att jag inte längre visste/tänkte på varför jag var där utan jag tog en värk i taget. Kommer inte ens ihåg var jag eventuellt tänkte där emellan. Tiden gick så fort. Ibland hörde jag då någon kom in och frågade: Vill pappa äta mammas mat? Så A åt min mat, jag var inte intresserad av varken mat eller dryck. Jag vet inte ens vad han ätit för nåt.

Vi hann med 3 skiftesbyten av personal. Kommer inte riktigt ihåg de som var där i mitten, men Annika var det enda som var med från början till slut och det var så skönt att det fanns en person som var där med oss nästan hela tiden.

Nya barnmorskan Lisbeth kommer på jobb och nu har jag igen börjat med lustgas vilket betyder att epiduralen håller på att gå ur. Hon lägger mig på rygg för att känna efter hur mycket jag är öppen och säger glatt att här är ju huvudet. Hur vill du krysta frågar hon? Jag är helt i min egen värld och börjar fundera över att krysta, det kom så plötsligt att jag skulle gjort vad hon än skulle ha sagt åt mig. Svamlar ur mig: visst är det i det här skedet som folk inte vill vara med längre?? Får ett jakande svar och Lisbeth säger att hon tror att det skulle passa mig om jag ligger på sidan och håller i mitt högra ben med ena handen och A hjälper till med andra benet.

Sagt och gjort jag börjar krysta. Först med ljud varpå jag blir tillsagt att inte skrika. Hålla andan, tynga ut! Tre gånger per värk. Inte lätt kan jag säga. Jag håller i mitt högra ben med högra handen, vänster hand är framför munnen och liksom tynger på den, som en påminnelse om att inte skrika och på grund av att kanylen sitter där. Ögonen är stänga och jag vägrar att öppna dem. Ta bort handen från munnen säger någon, nej ropar jag. Öppna ögonen säger en annan, nej ropar jag tillbaka.

Jag tar luft då värken sätter igång och pressar så mycket jag kan, tar mera luft och pressar en gång till. Men någon tredje gång går helt enkelt inte. Två gånger per värk är helt nog för mig.

De vill att jag skall ha upp ögonen så att de skall kunna följa med att jag är vid medvetandet, men i något skede ger de upp för jag svarar på det som de frågar av mig och är väl tydligen vid medvetandet.

Lite flummigt är det ju dock emellanåt. I något skede lägger de mig i halv sittande ställning, jag känner att de klipper (de hade ju givetvis bedövat före men det har jag ingen aning om), ropar att jag är duktig, att jag skall tynga på och i något skede hör jag någon ropa att barnet måste komma ut NU!

Sen tar det inte länge innan jag vet att nu är huvudet ute. En stund till väntar vi och sen skall jag ta i ännu en gång och då känner jag hur det "slurpar till" och så vet jag att nu är bebisen äntligen ute. Frågar i detta skede, tror jag, att får jag sluta krysta nu? Ja, det får jag!!!

Börjar gråta av lycka över att det är över. A börjar gråta bredvid mig och så hör jag då någon av barnmorskorna säger att det är en flicka. Hör att A upprepar det. Gråter av lättnad och av lycka och av förvåning (vadå flicka liksom :) och av alla känslorna som väller över en. Och jag kände faktiskt att jag älskade denna lilla varelse fast jag inte ens sett henne utan bara hörde henne skrika!

Bebisen bajsade på väg ut och navelstrången var ganska så kort så A fick gå och klippa innan jag fick upp henne på bröstet. Hon skrek och var arg som ett bi. Visade sitt temperament genast ;)

Där låg vi och bekantade oss med varandra och ammade lite och förundrades över detta lilla under som vi ÄNTLIGEN fått.

Moderkakan, ja den skall ju också ut. Krysta sa de. Men det gick helt enkelt inte, jag kunde inte krysta mer. Fast hur jag försökte så fungerade inga muskler längre. Jag kämpade och kämpade, de tyngde på magen och jag försökte. Efter ca 25 minuter så kom den ut med hjälp av att någon drog i navelsträngen, jag försökte tynga och de tyngde på min mage.

Sen var det dags att sy lite, ungefär 10 stygn var det frågan om, de syddes och jag sög in lustgas för kung och fosterland. Sen då det var över så kommer den andra barnmorskan in och kollar och konstaterar att på tre ställen skall det sys om. WHAT??? Vaddå sy om? Så hon sprättar upp en del och syr om det. Litet antiklimax där på slutet måste jag säga. Det är inte roligt med att sys där nere och sen skall det ännu göras två gånger!!!

I något skede var dock även detta skede över och jag skulle gå i duschen. Satte mig upp, försökte stiga upp, kände hur det snurrade till i huvudet och sa att det aldrig kommer att gå. Fick lägga mig ner igen, de beställde någon från labben som skulle komma och ta blodprov på mig och jag fick dropp. Var helt enkelt slutkörd. Jag hade varit vaken i nästan 40h och just fött barn utan att varken äta eller dricka!  Så de tvättade mig i sängen. Men det var inte så farligt, jag hade inte svettats så mycket och kände att jag klarar mig utan att duscha just då.

Blodprovet togs och visade 103 vilket ju är lite lågt. Så hela första natten så bad jag om hjälp med att gå till toaletten, kunde inte byta blöjor eller nåt så jag fick mycket hjälp. Sen på morgonen så mådde jag redan bättre och bara jag åt ordentligt så var det ingen fara. Och på BB fanns det verkligen mat och dryck så det räckte. Som att vara på hotell!

Och personalen var underbar på både förlossningen och BB. Har svårt att förstå att någon inte kommer överrens med någon under t.ex. förlossningen. Jag var så i min egen värld att jag inte ens skulle ha fattat om någon skulle varit spydig eller otrevlig.

Och så här ser slutresultatet ut...väl värt mödan!