MRI

9.30 i morse infann vi oss på sjukhuset här i stan. MRI (magnetröntgen) stod på agendan. Rimma hade ätit klockan 05.30 ungefär som hon skulle och efter det varit oäten. 

Vi blev mottagna på barnavdelningen och en snäll sköterska berättade vad som skulle hända under dagen. Rimma var vaken och nöjd trots att hon inte ätit något sen ca 6-tiden. Vi fick klä på henne en fin sjukhusskjorta för det fanns metallknappar på hennes body och det får man inte ha när man gör magnetröntgen.

Klockan 10.30 skulle vi på MRI. Före det skulle vi mata Rimma så att hon blir "dåsig" och somnar. Pessimisten i mig var nog framme redan då jag fick hem brevet var det stod att hon skall somna av bara mjölken. För det första så drack hon ca 50ml och sen ville hon inte ha mer. Hon var inte det minsta trött och det fanns ju så mycket nytt att se på.

Vi gick iväg till MRI med Rimma som ligger i vagnen och slår på sina Pingu figurer så de bara flyger runt i vagnen. Sova, det är liksom inte ens nära det. Vi kommer fram och sköterskan ser på oss och undrar om hon inte fått något lugnande. Nej, det har hon inte. Då säger hon att de oftast ger det åt barnen. Sköterskan som vi har med oss från barnavdelningen säger att hon inte fått något och att hon i så fall måste konsultera en läkare. Rimma ligger klarvaken och babblar och leker med Pingu.

Vi går tillbaka till avdelningen och en läkare ordinerar medicin åt Rimma som skall göra att hon somnar. Det här blandas i en liten mängd mjölk. Det måste smaka så OTROLIGT illa för jag har ALDRIG sett Rimma grina på det där viset förr. Hon bara skakade och spottade ut det. Grinade och vred och vände på sig. Vi försökte med spruta och på det sättet fick vi ner det mesta, men man såg nog att det var så otroligt äckligt. Hon blev så nerklottad så vi fick byta skjorta på henne ;))

Sen väntade vi på att det skulle hända något. Hon fick en "happisaturaatio" mätare på foten så vi skulle se att allt var ok. Efter ett tag somnade hon i min famn, vi flyttade över henne i vagnen och började gå tillbaka till MRI. 

Snabbt blev det Rimmas tur och vi gick in och flyttade över henne på bordet som skulle rullas in i tunneln. Före det skulle vi ta av skenan eftersom den innehåller metall. Vad tror ni händer? Klart att hon vaknar. Jag trodde ju att medicinen skulle hålla henne sovandes lääänge. Nej, hon vaknar och märker att det nu går att sparka och sträcka på benen. Kul!! Så vi försöker äta, sjunga, pajja, krama…nepp! Vi är redan inne i rummet och det går helt enkelt inte. Så de tar en annan patient emellan och vi försöker på alla våra vis att få ungen att sova.

Till sist efter mycket om och men, släckning av lampor, smygande på tå så somnar fröken, i vagnen, då A gungar henne fram och tillbaka. Nu har vi ju redan borta skenan och då det, återigen, blir vår tur så är det bara att flytta över henne på bordet, lägga på hörselskydden och allt det andra som de lägger och in i tunneln. Hon vaknar nog till medan vi förbereder henne men somnar som tur om. 

A går iväg och äter och jag stannar kvar i rummet bredvid och kollar genom fönstret på Rimma som ligger inne i maskinen. Då den läggs igång så hoppar hon till och man ser hur händerna börjar fara av och an och skaka. Jaha, kul, that´s it eller? På något sätt så lyckas hon somna om och alltid emellanåt så ser man hur hennes händer flaxar i luften där inne i maskinen. 

En läkare kommer och kollar att allt ser bra ut med bilderna och några andra sitter och kollar på skärmen på bilderna som kommer. I början var hon vaken så de bilderna blev lite dåliga men sen så sov hon i slutet så de fick bra bilder. 

Vi rulla ut henne och väntade på att hennes läkare X skulle komma och lägga tillbaka skenan. Han var dock på operation och han hade skickat läkare Y istället. Y kom på plats och var mycket trevlig. Vi fick smörja ryggen på Rimma som är alldeles vit och torr pga skenan. Skenan sattes noga tillbaka på plats. Rimma var vaken och bara log och tittade på Y. Inget skrik här inte. 

(Läkare Y tycks vara en lite "bättre" läkare eftersom jag hörde då sköterskorna pratade: Jahaa kunde inte X komma?! Ahaaa *förstjusning i rösten* har han skickat Y??? Sen så hörde jag då en annan sköterska frågade: Var det Y som var och satte skenan? Igen med lite sån där förvåning och woooow i rösten.)

(puh it´s over)

Efter detta åkte vi tillbaka till barnavdelningen och vi fick ju fara direkt eftersom Rimma var vaken. Vi skulle måste vänta tills hon vaknade pga medicinen men hon vaknade ju efter typ 15 minuter första gången.    

Så nu är vi hemma och hon sover. Får se om hennes rytm blivit totalförstörd av den här dagen. Hon sov bara korta snuttar och blev väckt hela tiden. 

Så en sådan story. Allt gick ju väldigt bra men det tog ju sådan faslig tid och jag ber om ursäkt av alla som var i kö efter oss för att ni fick vänta så länge. ;) 

Efterklok som man är så borde vi ha tagit av henne skenan redan på avdelningen och bara flyttat över henne på undersökningsbordet sen. Och gett medicinen genast då vi kom. Som tur så förstod sköterskorna också detta och sa att nästa gång ett barn med höftledsluxation kommer så skall de ge medicinen genast och i mån av möjlighet ta bort skenan tidigare. Så för andra barn så kanske det går enklare nu då de lite vet hur man gör saker och ting lättare.

Vi fick lite klistermärken och bilder åt Rimma för hon hade varit så duktig!