Jag vet inte om jag riktigt berättat hur det ligger till med Rimmas ätande men situationen är inte bra. Hon äter verkligen ingenting. Och det här är ingen hon-har-inte-ätit-något-på-två-veckor grej utan hon har aldrig ätit riktigt ordentligt.
Vi var till sjukhuset med henne för flera månader sen och sedan dess har vi varit till rådgivningen en gång i månaden och efter detta har hennes vikt och längd blivit faxade till sjukhuset. För några dagar sen ringde en läkare från sjukhuset och det blev nu bestämt att vi skall fortsätta med att väga och mäta henne en gång i månaden och sen skall de ringa mig från sjukhuset igen i december.
Vi fick även en remiss till en näringsterapeut som vi skall träffa i något skede och se om vi skulle få några tips den vägen.
Hon får köpt burkmat eller mat som jag har gjort. Beror lite på vad vi har för mat den dagen. Ibland äter vi tillsammans, ibland äter bara hon. Ibland har vi grym show för att få henne distraherad så vi får i henne några skedar, ibland gör vi inget särskilt. Ibland får hon ha mat på egen tallrik och sked, ibland så har hon bara någon slev eller kopp i handen. Ibland har hon vatten eller mjölk i en kopp, ibland inte. Ibland får hon fingermat, ibland inte.
Men INGENTING hjälper! Ingenting! Det är helt upp till henne och hennes humör just den dagen. I dag t.ex. så har hon ätit:
Ungefär två teskedar gröt på morgonen
ca 1,5 dl mjölk
En tesked mat (basilika-nånting-på-burk)
4 teskedar lunch (italiensk gryta)
ca 1,5 dl mjölk
2 teskedar lasagne (samma som vi åt)
ca 1,5 dl mjölk
2cm x2cm bit riskaka
4 matskedar pure´(punaposki)
7 teskedar gröt
2 dl mjölk
Så såg vår dag ut idag ungefär. Så där ser nästan ALLA våra dagar ut!
Hon sitter en stund i matstolen och äter det hon äter. Sen stiger hon upp (livsfarligt) och skall ner. OM man inte tar ner henne så då kommer hon att FALLA ner så det finns inget man kan göra åt det. OM hon skulle vara fastspänd så skulle hon gallskrika tills hon spyr.
Så vi brukar lyfta ner henne och säga tack tack. Vi sitter kvar på våra stolar. 1 gång av 10 så kan man få tillbaka henne i stolen. Resten av gångerna står hon och skriker bredvid och håller på tills någon av oss ger upp och går iväg med henne. Sen får hon oftast mjölk och dricker det hon dricker. Mjölken dricker vi alltid på annat ställe (råd vi fick då Rimma var mindre, att man skall dricka mjölken (ur flaska) på annat ställe än vid matbordet och dricka mjölk ur glas/mugg vid bordet)
Så man börjar ju bli lite orolig här. Jag kanske inte skulle vara så orolig men eftersom läkaren var bekymrad över att Rimmas längd inte följer kurvan längre så trodde hon att hon kanske inte får tillräckligt med näring. Och sånt vill man ju inte höra.
Sen så känner man ju själv: vad gör vi för fel? Vi har gjort det mesta by the book från början. Med fingermaten har jag varit ganska försiktig eftersom jag är så rädd att hon skall kvävas. Men hon får olika maträtter och får prova själv. Hon får klotta vid matbordet så mycket hon vill och testa med händerna och skeden osv.
Vad skall vi börja göra???
Jag har själv varit väldigt dålig att äta då jag var liten. Och nån läkare hade sagt att barnen nog äter sen då de är hungriga. Så är det väl. Men vad skall man göra om barnet aldrig är hungrigt? Näringsterapeuten får säkerligen inte Rimma att äta men förhoppningsvis skulle vi få lite tips hur vi skulle få i henne näringsrik mat.
Det vi inte vill göra är att ge henne en massa smått hela tiden och springa efter henne med skeden. Sånt vägrar jag att göra. Maten skall ätas vid matbordet och om det inte duger så får det vara.
Har ni haft liknande problem?
Tips tages emot med glädje!!
P.S Rimma har blivit testad för keliaki så det har hon inte och vanlig mjölk verkar hon tåla tycker jag.
