Jag vet inte om jag riktigt berättat hur det ligger till med Rimmas ätande men situationen är inte bra. Hon äter verkligen ingenting. Och det här är ingen hon-har-inte-ätit-något-på-två-veckor grej utan hon har aldrig ätit riktigt ordentligt.
Vi var till sjukhuset med henne för flera månader sen och sedan dess har vi varit till rådgivningen en gång i månaden och efter detta har hennes vikt och längd blivit faxade till sjukhuset. För några dagar sen ringde en läkare från sjukhuset och det blev nu bestämt att vi skall fortsätta med att väga och mäta henne en gång i månaden och sen skall de ringa mig från sjukhuset igen i december.
Vi fick även en remiss till en näringsterapeut som vi skall träffa i något skede och se om vi skulle få några tips den vägen.
Hon får köpt burkmat eller mat som jag har gjort. Beror lite på vad vi har för mat den dagen. Ibland äter vi tillsammans, ibland äter bara hon. Ibland har vi grym show för att få henne distraherad så vi får i henne några skedar, ibland gör vi inget särskilt. Ibland får hon ha mat på egen tallrik och sked, ibland så har hon bara någon slev eller kopp i handen. Ibland har hon vatten eller mjölk i en kopp, ibland inte. Ibland får hon fingermat, ibland inte.
Men INGENTING hjälper! Ingenting! Det är helt upp till henne och hennes humör just den dagen. I dag t.ex. så har hon ätit:
Ungefär två teskedar gröt på morgonen
ca 1,5 dl mjölk
En tesked mat (basilika-nånting-på-burk)
4 teskedar lunch (italiensk gryta)
ca 1,5 dl mjölk
2 teskedar lasagne (samma som vi åt)
ca 1,5 dl mjölk
2cm x2cm bit riskaka
4 matskedar pure´(punaposki)
7 teskedar gröt
2 dl mjölk
Så såg vår dag ut idag ungefär. Så där ser nästan ALLA våra dagar ut!
Hon sitter en stund i matstolen och äter det hon äter. Sen stiger hon upp (livsfarligt) och skall ner. OM man inte tar ner henne så då kommer hon att FALLA ner så det finns inget man kan göra åt det. OM hon skulle vara fastspänd så skulle hon gallskrika tills hon spyr.
Så vi brukar lyfta ner henne och säga tack tack. Vi sitter kvar på våra stolar. 1 gång av 10 så kan man få tillbaka henne i stolen. Resten av gångerna står hon och skriker bredvid och håller på tills någon av oss ger upp och går iväg med henne. Sen får hon oftast mjölk och dricker det hon dricker. Mjölken dricker vi alltid på annat ställe (råd vi fick då Rimma var mindre, att man skall dricka mjölken (ur flaska) på annat ställe än vid matbordet och dricka mjölk ur glas/mugg vid bordet)
Så man börjar ju bli lite orolig här. Jag kanske inte skulle vara så orolig men eftersom läkaren var bekymrad över att Rimmas längd inte följer kurvan längre så trodde hon att hon kanske inte får tillräckligt med näring. Och sånt vill man ju inte höra.
Sen så känner man ju själv: vad gör vi för fel? Vi har gjort det mesta by the book från början. Med fingermaten har jag varit ganska försiktig eftersom jag är så rädd att hon skall kvävas. Men hon får olika maträtter och får prova själv. Hon får klotta vid matbordet så mycket hon vill och testa med händerna och skeden osv.
Vad skall vi börja göra???
Jag har själv varit väldigt dålig att äta då jag var liten. Och nån läkare hade sagt att barnen nog äter sen då de är hungriga. Så är det väl. Men vad skall man göra om barnet aldrig är hungrigt? Näringsterapeuten får säkerligen inte Rimma att äta men förhoppningsvis skulle vi få lite tips hur vi skulle få i henne näringsrik mat.
Det vi inte vill göra är att ge henne en massa smått hela tiden och springa efter henne med skeden. Sånt vägrar jag att göra. Maten skall ätas vid matbordet och om det inte duger så får det vara.
Har ni haft liknande problem?
Tips tages emot med glädje!!
P.S Rimma har blivit testad för keliaki så det har hon inte och vanlig mjölk verkar hon tåla tycker jag.
P.S Rimma har blivit testad för keliaki så det har hon inte och vanlig mjölk verkar hon tåla tycker jag.
6 kommentarer:
Usch vad jobbigt! Fy jag lider med dig!
Jag vet hur det är att ha barn som inte äter!
Leah har varit likadan.
Vi hade dock alltid vällingen att ta till...och då visste vi att hon iallafall fick i sig det hon behövde.
Och hon följde sin egen kurva. Trots att hon alltid varit liten..
Men hon är sån...hon är aldrig hungrig. Mat är för någon annan. Hon har inte tid med sånt ;-)
Vi fick ju veta på förskolan innan hon slutade där...att hon aldrig åt. Ingen frukt, ingen lunch och inget mellanmål..Så hade det nästan alltid varit..
Och jag som trodde att hon åtminstone fick i sig ett bra mål mat där...men icke.
Det enda tipset hade väl varit fingermaten men eftersom ni testat det redan så vet jag inte.
Det brukar ju gå hem...om man lägger upp lite olika varianter...då borde det finnas något på tallriken som hon äter.
Leah åt aldrig potatis då hon var liten. Fick inte vara iblandat i någon burk. Sen äter hon inte sås...allt ska vara torrt...ingen får vara blandat. Köttet ska vara på ena sidan och pasta eller annat på andra sidan..osv..
Hon kanske behöver få näringsdrycker som läkaren skriver ut.
Men jag håller med dig om att man ska äta maten då det bjuds. Sitta vid bordet och vill hon inte ha så ska man inte tvinga henne. Hur svårt det än är får man inte göra det till en grej...
Har ni provat att distrahera henne med något under tiden...? Kanske någon film hon gillar eller någon bok..eller pussel eller något. Att hon tittar/leker med något och ni smyger in mat?
Vi har precis fått veta att Leah är laktosintolerant. Förmodligen har hon alltid varit det. Hon hade ju massor av problem med magen då hon var liten. Ofta förstoppning och magont. Har man förstoppning så vill man ju oftast inte äta heller...
Ja du det blev långt det här..vet dock inte om det hjälpte er något.
Skickar iallafall över massa styrkekramar!
Ja inte är det roligt inte. Speciellt då läkare och andra är "oroliga" då bli man ju själv det också.
Vi brukar nog ha grejer åt henne vid bordet. Tar alltid fram några "nya" köksgrejer (burkar, skedar, skålar osv.) som hon sitter och plockar med. Om A är hemma så brukar jag mata och han dra show för jag får bäst i maten så det blir oftast jag som gör det.
En kompis tipsade om att prova att först ge mjölk och sen först mat, det har vi inte testat på länge så jag skall testa det nu idag och se om det hjälper.
Vad bra att ni fått veta att Leah är laktosintolerant, vem vet hon kanske får bättre aptit nu också iom att hon får rätt mjölk och mjölkprodukter. Vi drack ju en tid bara laktosfri mjölk för att vi båda tyckte oss ha besvär men då jag började vänta Rimma så testade vi vanlig mjölk och märkte ingen skillnad så nu kör vi med vanlig igen (fördelen med laktosfri är ju även att den står sig lite längre ;)
Och nästan ALLA produkter finns ju som laktosfria nuförtiden.
Igår åt Rimma LITE bättre, hon satt och sög på ett bröd med smör på ganska länge och fick i sig några bitar också ;) Under tiden fick jag i henne lite lasagne, men bara om jag satte det direkt på bordet och hon själv fick ta upp det i munnen med munnen =) Under nästa mat så dög nog skeden igen.
Ja man blir inte klok på dessa ungar!!!!
Ett tips ! Finns mycket information på denna blogg, börja här: http://gluten-celiaki.blogspot.se/2011/03/okunskap-inkompetens-daliga.html
Det enda jag tänker är mjölken. Här i Sverige är hälsorekommendationen att inte ge mjölk förrän barnet är ett år, nu är väl förvisso Rimma det men iaf. Orsaken är att mjölken skapar falsk mättnad så barnet inte äter ordentligt, samt att all kalk i mjölken gör det svårare för kroppen att ta upp järn, vilket är viktigare än mjölk tydligen. Förstår att du blir orolig. Men håller med i tankegångarna att blir hon hungrig så äter hon. Men du kanske kan fråga läkarna om mjölken?
Vi har funderat över det där med mjölken och har försökt att hon får det mest på morgonen och kvällen men sen på dagen så skall vi börja försöka använda pipmugg/vanlig mugg till mjölken. Som tur skall vi till en näringsterapeut på sjukhuset nästa vecka, hon borde ju veta vad som gäller! Så jag hoppas på goda råd därifrån =)
Låter precis som Wendy åt lika lite som Rimma hon äter dåligt ännu men växer och håller sin egen kurva under normal men den har hon hållit under sina 5 år. Välling och mjölk "levde" hon på sina 2 första levnands år :) Håll ut är mitt enda råd.
Skicka en kommentar