Vecka 39 är här och jag måste säga att julafton tänkte bli en liten katastrof. Jag hade såå ont i magen, kunde knappt gå och visste inte riktigt vad det berodde på. Men…efter den goda lutfisken (och allt det andra härliga) så gick jag i mamma och deras gästrum och sov en liten stund, vilade magen och tog det lugnt och efter det så kändes det bättre. Emma var säker på att jag skulle föda men här föds inte på julafton och därmed basta.
I dag mår jag betydligt bättre men fick göra samma sak igen. Dvs gå och vila efter frukosten. I eftermiddag skall vi till Ulrica och co och fira lite mer jul och då hoppas jag att jag orkar. Rimma var också måttligt road igår då vi kom hem först 22 tiden. Hon gallskrek i bilen, skrek då vi skulle se på pingu, vägrade dricka mjölk eller borsta tänderna och till slut så kom hon och sova mellan oss direkt. Fanns liksom inga andra alternativ. Andra gången hon blir så där och nu vet vi precis hur det blir då vår dotter är övertrött. Skall försöka att undvika det i framtiden.
Snart är det ju nyår och jag måste säga att jag har knappt ägnat detta en tanke. Hemma kommer jag nog att vara, tror att A jobbar så det kanske blir nyår på tumis för mig och Rimma. Men å andra sidan så tycker jag inte att nyåret är så viktigt (har aldrig tyckt det) och ni kan ju bara tänka er hur jag skulle se ut i en paljettklänning i detta skede ;) Som en discokula så det är kanske bäst att stanna hemma ;)
2 kommentarer:
voi vitsi, mä jo ihan jännittyneenä luin, että JOKO JOKO JOKO siellä ollaan menossa synnyttämään... ja vielä jouluaattona ;) MUTTA ei sentään ihan vielä ;)
Oon kyllä aatellu teitä täällä tänään enemmänkin - muksut on ollu nimittäin koko päivän hoidossa ja mä oon tonkinu niitten kaappia ja pohtinu, että mitä voisin antaa teille eteenpäin ;) Saattaapi olla, että ens vuoden puolella saatte pienen paketin, nyt kun joulusta ollaan just päästy.
Me ollaan tänä iltana, muksujen ollessa toista kertaa yökylässä yhdessä, pohdittu, että miten me kerrotaan niille huomenna suru-uutisia. Huomattiin meinaan pari tuntia sitten, että Pamsu on kuollut :( Ihmeteltiin, kun nukkui niin omituisessa paikassa, kunnes Tapsa huomas, että ei enää hengittänykään. Huoh. Selma kuitenkin jo ymmärtää lemmikkien päälle jotain ja Oskar myös ehkä jotakin....
Ollaan googleteltu aihetta ja päätettiin huomenna kertoo niille ja säästää Pamsu (onneksi ulkona on pakkasta), jotta ne voi silitellä hyvästit.
Tällaista täällä, elämää ja kuolemaa pohdittu :)
Ei kyllä ihan vielä vaikka rupee olemaan aika kypsää naista täällä! Hankalaa olla Rimman kanssa kahdestaan kotona kun jalka välillä kramppaa niin että ei pysty liikkumaan :/ ja on vaikea hengittää ja ja ja, noh tiedät millaista se on….
Voi Pamsu, miten se nyt niin :( Siinä on sitten selittelemistä pienille, varmasti vaikeaa. Toivottavasti ymmärtävät jollain tavalla.
Sellaista pientä, elämää ja kuolemaa, mutta elämä on :/
Skicka en kommentar