Fästing

Förhoppningsvis första och sista fästinginlägget.

I natt/morse klockan halv 6 då jag ligger och ammar Astor så börjar det värka under armen. Märkligt tänkte jag och hann tänka på en massa hemskheter som det kunde vara. Sen känner jag något konstigt under armen. Jamen så trevligt! En fästing. 

Väckte A och han tog bort den, dock ej med sådant redskap som man skall ta med så huvudet lämnar förstås kvar (och några ben). Och ONT gjorde det då han tog bort den. 

Under dagen värkte det i armen och då vi for hem från villan så for Astor och jag raka vägen till HVC och A och Rimma skötte lite ärenden. 

Två sjuksköterskor hjälptes åt att få ut den resterande biten av den kalasande äckelpotten. En drog i huden och den andra grävde med pincett och så bytte de om. Men ut kom den till slut. 

Ont har jag fortfarande fast de sa att det inte borde göra ont. Orsaken är väl den att äcklet bestämt sig för att äta precis vid lymfkörteln. 

Så nu vet ni det! 

Astor var supersnäll medan jag låg och blev torterad. Det var ju en fördel.

BTW så har jag blivit behandlad i samma rum två gånger tidigare. Gång nummer ett var -97 då jag fallit med cykeln och behövde omplåstring i facet och på knäna. Såg galet hemsk ut efter den resan. Andra gången var typ 2005 då jag fått en glasbit i tummen, just passligt före midsommar. Men jag jobbade hela midsommaren i alla fall, med plasthandskar gick det bra.

Någon bild på fästingen får ni inte. Eller, ni vill inte ha någon. 

Känner ni hur det kryper längs benen...