Eftersom jag kommit ut ur skåpet angående löpningen och hade ett till inlägg på lut så får ni njuta lite till av mina nybörjar tankar. Som ni ser är de från augusti och september men men...
Läste i en blogg om löpning att det känns skönt då man äntligen slipper från 7-någonting minuter ner till 6-någonting minuter per kilometer.
Läste i en blogg om löpning att det känns skönt då man äntligen slipper från 7-någonting minuter ner till 6-någonting minuter per kilometer.
Sprang en sväng idag Lördagen 9 augusti. Det gick helt ok med tanke på att jag först inte fick spotify att fungera och sen tycktes det komma bara ABBA hela tiden. Sprang om en familj som var ute och fick *tummen upp för det*.
Och ja, nu kom jag ner på det där 6-någonting. 6:59 ;)
Måndagen 11.8 kom Pappa och dom hit och då passade jag på för jag visste att A kommer att vara på jobb ända till fredagen och före det blir det inget springas i det här huset. Gjorde felet som jag alltid gör (tydligen), springer först upp för backen och är helt slut då jag kommer upp. Måste lära mig att gå uppför backen och SEN springa, hur svårt skall det vara???
För övrigt gick det riktigt trögt. Ingen musik verkade fungera. Tog till och med en lite kortare väg hem för att det var så tungt. 2,5km landade jag på och näst bästa tiden på 2-4 km så något bra blev väl gjort.
Bestämde mig att jag skulle ta en kort springtur medan A nattade barnen. Klädde på mig och gick uppför den stora backen och började sen springa. Hade ingen motivation. Noll! Men hade bestämt mig att ta en runda i alla fall fast det smakade trä. Och hör och häpna, jag sprang och sprang och bestämde att jag skall minsann ta och springa två varv runt banan jag. Det gjorde jag också. Sen då jag sprang nerför backen så var jag tvungen att kolla vad trackern visar och typ 4,5 km...men, tänkte jag...så nära 5 km...nu kan jag ju inte ge upp... Så jag sprang vidare, tog en liten omväg och landade på 5,1 km. Det ni! Soffpotatisen har precis löpt 5 km! 5 KM!!! Det trodde jag verkligen inte då jag började med det här.
Ny jacka!
Måndagen 11.8 kom Pappa och dom hit och då passade jag på för jag visste att A kommer att vara på jobb ända till fredagen och före det blir det inget springas i det här huset. Gjorde felet som jag alltid gör (tydligen), springer först upp för backen och är helt slut då jag kommer upp. Måste lära mig att gå uppför backen och SEN springa, hur svårt skall det vara???
För övrigt gick det riktigt trögt. Ingen musik verkade fungera. Tog till och med en lite kortare väg hem för att det var så tungt. 2,5km landade jag på och näst bästa tiden på 2-4 km så något bra blev väl gjort.
Bestämde mig att jag skulle ta en kort springtur medan A nattade barnen. Klädde på mig och gick uppför den stora backen och började sen springa. Hade ingen motivation. Noll! Men hade bestämt mig att ta en runda i alla fall fast det smakade trä. Och hör och häpna, jag sprang och sprang och bestämde att jag skall minsann ta och springa två varv runt banan jag. Det gjorde jag också. Sen då jag sprang nerför backen så var jag tvungen att kolla vad trackern visar och typ 4,5 km...men, tänkte jag...så nära 5 km...nu kan jag ju inte ge upp... Så jag sprang vidare, tog en liten omväg och landade på 5,1 km. Det ni! Soffpotatisen har precis löpt 5 km! 5 KM!!! Det trodde jag verkligen inte då jag började med det här.
Ny jacka!
En regnig och mycket blåsig dag efter frukosten så bestämde jag mig för att ta en runda. Slängde på mig min fina nya jacka, A´s byxor (har ännu inga egna), A´s lippis (har ingen egen), A´s springhandskar (nej, inga såna har jag heller) och gick ut. Bestämde direkt att jag inte tänker springa i något spår utan tar en asfaltrunda. Eftersom det regnade så satt jag bara på Runkeepern och la telefonen i en plastpåse in i fickan och stack iväg.
SÅÅ himla tråkigt att springa utan musik. Det var både för varmt och för kallt på samma gång. Hade för mycket kläder på och orkade helt enkelt inte längre än 1,2 km. Då sa det totalt stopp och jag var totalt slut. Så jag fick hem resten av vägen. Och fick SÅÅ kallt om öronen av regnet och blåsten.
Så verkligen inte den optimala turen denna gång.
Onsdag 3 september. Gav mig ut i skymningen. Tog lite emot i början, kanske för att jag tog en ny väg. Tittade på nya hus som byggs och första kilometern hade gått riktigt snabbt såg jag på Runkeepern efteråt.
Sprang, sprang och sprang. Kom hem. 4,16 km och 30 minuter. Trodde jag kommit längre men hey, a short run is better than no run!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar