Jag fick Ann Fernholms bok: "Det sötaste vi har" i julklapp och läste ut den nästan direkt. Och man blev ju lite chockad. Varför vet inte alla detta? Hur kommer det sig att vi låter denna "sockerförgiftning" pågå?
Det var intressant att lyssna på föreläsningen. Eftersom jag läst boken så var en del bekant, men jag tyckte det var roligt att höra allt på ett nytt sätt. Det är helt otroligt hur mycket socker vi får i oss på ett år och vilka inverkningar detta har på våra kroppar. Otroligt fascinerande är också det faktum att ursprungsbefolkningar världen över var så mycket friskare än andra (t.ex. vi i Europa) som haft tillgång till socker. Vissa har levt på säl och björnkött samt fisk och hade varken karies eller cancer.
Läs boken om du har möjlighet till det. Det är en ögonöppnare. Man behöver inte bli fanatiskt, som man så lätt kanske blir, men tänka på vad man stoppar i sig och speciellt vad man stoppar i barnen. För barnen är vårt ansvar och det är just du som bestämmer vad ditt barn äter.
Och glöm inte motionen. Det är som att borsta tänderna inifrån!
4 kommentarer:
Den där föreläsningen hade nog jag också tyckt var intressant. Tänker själv på att äta osötat bröd, osötad naturell yoghurt osv (samma för V). Dricker mest mjölk och vatten. Vill inte heller få i mig sötningsmedel. Sen behöver man ju som sagt inte bli fanatisk, men man kan ju tänka till lite. Och nu då jag gjort det här så pass länge, så tycker jag tex. sötad yoghurt är jätte sliskigt...
Du måste kolla var hon är i Sverige, vem vet hon kanske är någonstans nära var du bor och håller någon föreläsning. Löns att gå! Och rekommenderar verkligen den där boken! Vi är ju också noga med vad vi äter. Kex och bulla är väl barnens "laster". Pepparkakor älskar de. Men saft, glass, godis...det får de helt enkelt inte. Varför introducera en massa skit åt dem då de är nöjda med en skål granatäppel? =)
Samma gäller ju mig. Förr åt jag alltid bröd till frukost men nu äter jag naturell yoghurt med frön/nötter, granatäppel, kakaonibs och lite linfrön. Supergott och nyttigt, samt att jag inte blir hungrig lika fort.
Här hemma går det väl an men då man är någonstans blir det problem och speciellt hos äldre personer så tycker de att barnen är "värda" att få lite sött och tycker vi är kanske lite väl stränga. Men de må tycka det! Det är vi som bestämmer! =)
Ja och det sa hon under föreläsningen att det ju förstås också socker i frukter men då får man också i sig vitaminer, antioxidanter, fibrer osv. I t.ex. godis finns ju inga vitaminer alls...det är ju typ rent socker.
V blir också superglad för vindruvor eller äpple, så då nöjer vi oss med det. Han fick nog en hel del pepparkakor på julen, men nu e vi tillbaka till vindruvorna igen. Och jo, fast det e socker så är det ju inte ändå vitt socker och man får annat bra på köpet av frukt!
Känner igen det där "men ska int han stackaren få nå gott...?" hos de äldre... Eller att de som ger barnen mycket socker gnäller över att barnen e såna omöjliga Duracellkaniner... Eeh hallå... Då V blir äldre och tex får gå på kalas så visst ska han också få äta gott, och inte ha mammas nedpackade russin med sig då andra äter kaka... Men då de är så här små och inte vet om nå annat än frukt, så e de ju nöjda så! Det man inte vet om lider man ju inte av...
Går vi på kaffe så får han oftast smoothie, ibland en juice. Men då är det ju bara nån gång, inte dagligen som han får sötad saft.
Skicka en kommentar