Lillajul

Lillajultomten hade varit hit i natt med två paket. En klistermärkesbok åt Rimma och en liten grön "rallibil" åt Astor. 

Det är omöjligt att ta några vettiga bilder på dessa två numera. De kan inte sitta stilla och inte ha vanliga miner utan det skall alltid spexas ;)

Här i skogen bredvid har de kört med någon slags skogsmaskin och tagit ner MASSOR med träd och även alla små granar. Så vi var och tog in en av dessa granar som annars bara skulle ligga i skogen. Så nu har vi både gran och lite pynt framsatt. 

Vi var på Isabelles kalas i dag och fick se hur de bor på samma gång. Roligt att träffa släktingar. Barnen tyckte det var superkul. Astor var övertrött då vi kom hem och var lite jobbig emellanåt, sprang runt och grät och ingenting var bra. Tror att det kan vara medicinen som påverkar. Eller så inbillar jag mig bara. Tänkte att jag skulle lägga honom i säng före Rimma, men så kom Mamma och Kjell ut en sväng och då blev det fart på dem båda. Sprang runt, åkte mopo, skrek och härjade. Vet inte vad det var för energi som kom. Till sist konstaterade jag att det inte går att få bara Astor att sova för jag hade ingen koll på vad Rimma gjorde. Så det blev att laga gröt åt Rimma fort och få dem båda i säng samtidigt. Som tur så gick det rätt så smidigt sen sist och slutligen. Nu är det bara att hoppas på en anfallsfri och nattskräckfri natt. 

Ambulanstur vol 3.

Vi hade så vacker snö och soligt väder. Som försvann lika snabbt om det kom. 

Jepp, VCS igen! Vi åkte in med ambulans igen på torsdag morgon. Nu har vi börjat med medicin åt Astor och hoppas att vi slipper få fler anfall. Så obehagligt! :(  Som tur fick vi komma hem samma dag och blev inte inlagda på barnavdelningen. Nu är nästa orosmoment hur han kommer att reagera på medicinen. Biverkningslistan var den längsta jag sett och det var verkligen inte trevligt att läsa. 

Så go vänner, nu hoppas vi på trevligare tider. 

En sånär julegris fick Astor av ambulanspersonalen. Den får agera julpynt i år. 

Första snön

Dessa två skulle göra en snögubbe direkt!

Jag drog på mer yllekläder och Odd Molly strumpor. 

Klottigt var det på vägarna, vi får hoppas att det håller sig på minussidan så vi får behålla snön. 

Glöggpremiär har vi haft också. Skulle egentligen på en jobbrelaterad grej i går som nog verkade superkul, men kände mig inte helt 100 och hela dagen gick åt att flänga från ställe till ställe så jag bestämde mig för att inte fara. Låg på soffan i stället och gick och sova tidigt. Vaknade 09.30 i dag, skönt att få sova lite längre för en gångs skull. Har varit ensam med barnen i 11 dagar i sträck så nu är det skönt att A är hemma så jag får ta det lite lugnt ;)

Den där Olof

Kreativa mamman gjorde en grävmaskin =D

Frukost, efter att ha sovit en lång natt. Vaknade klockan 09.30 på lördag morgon och kände mig riktigt utvilad. Så sällsynt och så skönt!

Olof, en mycket älskad vän åt Astor. Dock är han borttappad HELA tiden för att han är så liten. Oftast hittar vi honom inne i en taxibil eller i en buss. Alltid på väg någonstans den där Olof. 

I dag gick vi till parken, eller jag gick och barnen ville sitta i vagn en del av tiden. Vi använder i princip inte vagn alls längre men under rådande omständigheter så känns det tryggare med vagn. Ifall vi måste förflytta oss lite snabbare än om vi skulle gå. 

I morgon är det måndag och tillbaka till verkligheten. 

Minnen

Hittade några år gamla bilder som jag tänkte visa upp för att pigga upp stämningen lite här på bloggen. Det har blivit allt för dystert på senaste tiden. Och om jag skulle berätta för er om dagens fläskläpp som Astor lyckades med blir det bara mer dystert så vi reser till Stockholm istället! =)

Det här var nog en upplevelse utan dess like det skall jag tala om för er. 

Och se på den här lilla tjejen. Vilken minimänniska. 

För att inte tala om den här lilla resenären. Här tar vi hans passfoto.

Då jag går igenom min blogg och alla bilderna så kommer jag ihåg varför jag bloggar. Trots att det på senaste tiden har varit bara öde och elände så påminns jag om hur roligt det är sen om flera år att ha alla dessa bilder och text. Skrev dagbok förr i mängder och massor, men det här med både bild och text är ju så mycket roligare. Det är så mycket som jag annars inte skulle komma ihåg om jag inte skulle ha skrivit om det på bloggen. Så tack bloggen och alla ni som vill titta in ibland. 

Farsdag

Nu är farsdagen firad för den här gången. Barnen och jag var på Prisma här om dagen och de fick välja vad vi skulle köpa. Så det blev kalsonger och tidningar. Var tvungen att lite hjälpa till. Annars skulle alla fått leksaker och Frozen tidningar. Fadern i familjen skulle fått en mönkijä tidning så jag var tvungen att lite styra där. Kalsongerna fick de dock välja fritt men med storlekarna hjälpte jag till lite. 

Vi började hos Vaari och där skulle vi just sätta oss vid bordet då Rimma lyckas få en kokhet kaffekopp över sig. Så vi satt i ca 20 minuter med hennes armbåge i kallt vatten. :/ Som tur fick gick det inte så illa men hon har nog ett rejält märke på armbågen nu och den var ganska sjuk tidigare idag. 

Sen var vi till Moffa på Taco´s och gudomlig frukt-maräng-sockerbomb!

Ibland undrar man nog vad som för sig i barnens huvud ;)

;) What?

Morgonbus. 

En sån här hämtade vi på lördagen. Skrotvolvon fortsatte sin resa. Den var aldrig tänkt att bo hos oss. 

Här har vi bild på vattenbadet. 

En sådan farsdag har vi haft. 

Grått

Det har varit lite grått den här veckan. Både ute, på mina kläder och i mitt sinne. Satte glassen i kylskåpet i stället för i frysen. Sovit dåligt (det har vi nog alla gjort, utom Astor). Känner att jag kommer att glömma ALLT om jag inte skriver upp det i kalendern. Har värsta "elohiiri" i mitt öga för  3:e månaden i rad. Att träna eller studera finns inte på kartan. Konstant rädd att Astor skall få ett nytt krampanfall. 

Sömn är vad jag behöver!

Ambulanstur vol 2.

På min födelsedag ordnade Astor en riktig överraskning åt mig. Natten mellan fre-lö ( ca 05:30-tiden) fick han ett krampanfall. Han låg bredvid mig och jag vaknade till av att han skrek till en gång. Ett riktigt grymt skrik och jag hann tänka: oj nej, nattskräck för Astor också! Sen började han krampa! Och ljudet som kom medan han gjorde detta var så hemskt. Jag trodde att han höll på att dö. Skrek åt A att han skall ringa en ambulans (tacka högre makter att han var hemma just denna dag!!!) Vände honom på sidan så att allt skulle komma ut ur munnen och A ringde ambulans. Hur länge detta höll på så vet vi inte riktigt. Man tappar liksom tidsuppfattningen då man tror att ens barn håller på att dö. 

Då krampen/anfallet tog slut avslutade A samtalet till 112 och vi väntade på ambulansen. Astor tittade runt sig lite och somnade om. Rimma vaknade och vi fick förklara för henne att snart kommer det en ambulans hit för Astor är lite sjuk. Då ambulanspersonalen kom var Astor i djup sömn och vi försökte väcka honom och de undersökte. De sa att han var varm och har feber men jag sa direkt att det har han inte. 36.0 grader i örat så en feberkramp var det inte tal om. 

Jag började packa ihop saker och klä på mig. Och vi hoppade i ambulansen och for iväg till akuten. 

Här är vi i ambulansen. Astor har just fått en nalle och han som man kan se är totalt färglös och borta. I ambulansen började han också spy. 

På akuten frågade han om ambulanskillarna har farit. Ja sa jag, sen somnade han. Han bara svarade ja och nej och med mycket korta meningar före det. 

Samma rum som senast då vi var inne med Rimma (i samband med hennes penicillinallergi). 

Han undersöktes, spydde igen, det togs blodprov (han bara sov) och vi blev flyttade till barnavdelningen. 

Astor bara sov och sov och sov. Klockan 11 så kom sköterskan och sa att nu måste han vakna så att inte hans blodsocker blir för lågt. Så vi började väcka honom. 

Han vaknade och frågade: Va gör ja här? Sen sa han direkt efter: Oj, vatten! Och pekade ut mot havet. Sen började han äta och var precis som han alltid varit. 

De följande tre dagarna var vi på barnavdelningen. Det blev mycket titta på fiskarna och dvd-filmer. 

Pappa och Carina var in med en hamburgare åt mig. 

Pingu. 

Astor åt och åt. 

Lekte och hoppade från sängen till den andra sängen, upp på fönsterbrädan och ner på sängen. 

Åt...

Såg på film.

Och mera film.

På måndag morgon vaknade vi klockan 04.00 och skulle vara vakna till 10.30 då vi skulle på EEG. 

Det var en vacker himmel just den dagen. 

EEG gick bra. Astor somnade nästan före sköterskan hann påbörja undersökningen. Han var helt slut. Sen sov han ca 45 min och sen skulle han väckas. Det var inte lätt kan jag säga. Vi höll på länge för att få upp honom. Sen skulle han ännu ligga under blinkande lampor och sen fick han välja en ödla och så fick vi gå tillbaka till rummet. Där åt han och sen sov han hur länge som helst. 

15-tiden kom läkaren in och gick igenom händelserna och berättade att under EEG undersökningen hade de märkt en liten avvikelse (någon sekund). Någon diagnos fick han inte och inte heller någon medicinering. Stesolid mot kramp fick vi ifall det skulle hända igen. MRI undersökning om ca en månad för att kolla att allt är ok. 

Så nu lever man lite on the edge hela tiden. Kommer det att hända igen? När gör det det i så fall? Vågar vi låta honom sova ensam? Har han haft många anfall nattetid som vi inte vet om? Osv, osv, osv...

Här kan man läsa om Rimmas ambulanstur som var i januari i år. Så nu vill jag inte åka ambulans någon fler gång med mina barn. Nu vill vi inte ha några fler konstigheter. Nu räcker det. Jag hoppas innerligt att vi aldrig behöver vara med om det där igen.