En jobbig natt har vi bakom oss. Rimma sov bara lite, skrek desto mer. Hon var både trött och hungrig. Försöker amma henne så ofta det går. Men att amma någon som bara ligger och skriker? Som bara vill vara upprätt i famnen. Hon har sovit i famnen på någon av oss hela natten. Just nu sover hon i min famn och jag skriver med ett finger.
Och hur ammar man ett barn med von Rosenskena? Ligger ovanpå henne? Har henne upprätt i famnen och försöker stöda nacken medan hon febrilt försöker suga sig fast? För att det skall gå bra med nacken och allt så måste jag nästan ha hjälp, någon som sitter och håller i huvudet så att jag får hålla i henne med ena handen och med andra handen tynger jag ner bröstet vid hennes näsa så att hon kan andas medan hon äter.
Så vi går omkring, tittar på lamporna, julstjärnorna, snön. Sen gråter vi båda två. Rimma för att hon har ont, ont i magen, ont i höften och för att hon bara ogillar det hela. Jag för att Rimma har ont, för att jag inte ens kan äta, hämta tidningen eller gå på toaletten. Jag för att jag känner mig illa behandlad av personalen på den avdelning på sjukhuset som man skulle tro är den allra bästa. Jag gråter för att vi blir hemskickade utan minsta lilla hjälp, minsta lilla råd om hur vi skall klara av det här. Inget bered er på några jobbiga dagar.
Jag skulle gärna tvätta flickan lite, håret t.ex. Hon har de senaste två dagarna legat fastkladdad mot någon 24/7. Men jag kan inte, jag vågar inte. Om hon gallskiker vid blöjbyte som inte tar så länge, hur skall hon då klara av att vara på rygg så vi får tvätta henne?
Nu sover hon i famnen. I normala fall skulle jag lägga ner henne på soffan så hon skulle sova där och jag skulle kunna tvätta en maskin eller äta lite alt. läsa tidningen. Nu sitter jag kvar. Lyssnar på radio. Tittar ut…kanske om någon månad….
4 kommentarer:
Läste några inlägg innan om hur sjukvårdspersonal har behandlat er, jag var så jävla förbannad dom! Hur kunde de göra mot er! Ni måste klaga/skicka klagomål dom och de ska behandla bättre nästa gång. Jag själv har upplevt nästa samma i situationen här i Stockholm. När vår son var 1 månads kontroll och barnläkare såg sonen har annorlunda huvudform och vi tyckte det oxå. Och vi misstänkt direkt att han hade en båtskalle form och frågade läkaren. Han svarade: Nej han har inte och han har lågt på samma sidan och det blev sådant. Och läkaren skickade sonen till sjukgymnaster för att få hjälp med hjälm. Vi var förbannad och litade inte på honom och kämpade att få direkt remiss till speciell barnhjärnkirurgi. Vilken tur vi hade och fick redan tid för träff, kirurgi såg och sade det var ju båtskalle. Då opererade i somras och nu vår son ser ut som vanligt, vi föräldrar vet bäst och känner egen barn. Vi önskar er lycka till och kämpar oxå! Julkram från Jonna Edlund. (oj vilka lång texter jag skrev)
Jonna: Ja visst är det otroligt hur de kan behandla folk. Man förstår helt enkelt inte. Imorgon skall vi ringa runt till sjukhuset, sen behöver jag någon som kan komma och hjälpa mig hur jag skall amma henne då hennes ben är utåt hela tiden. Just nu är det jättesvårt.
Man måste nog bara stå på sig. Vi kommer nog att konsultera även en annan läkare. Vi förstår ju att hon behöver ha den där skenan på sig men inte hur vi blev behandlade!
God jul på er också till Stockholm!
Älskade fina kusin! Usch vad det gör ont i mig att ni inte mår bra! Och vad jag önskar att vi bodde närmare varandra så jag kunde komma dit och hjälpa er..
Finnas där och bara avlasta på något sätt.
Jag hoppas ni får någon slags hjälp om hur ni ska sköta lillan och hur du ska kunna amma henne för att det ska bli så bekvämt för er som möjligt.
Tänker på er massor! Skickar här världens största tröstkram och hoppas att ni snart börjar se ljuset!
Puss
Ja, det är verkligen så synd att ni bor så långt borta. Jag som hade tänkt att vi skulle testat Rimmas nya pass och flugit till stockholm. Det får nog bli senare nu då för just nu kan vi inte ens åka till affären hela familjen. Så det är ju litksom lite konstigt. Typ förra veckan var vi i stockholm och nu kan vi inte ens åka in till stan.
I dag har vi haft en bättre dag, emma å klimpen var här och höll oss sällskap och Rimma har varit på bättre humör. Om vi bara skulle få hennes mage att fungera så då… =)
Så ljuset syns i tunneln…men det skall nog konsulteras läkare ännu och så…
Hälsa alla!
Skicka en kommentar