Denna dag

Denna dag började med skrik, fortsatte med skrik. A for iväg på jobb och jag ringde hit min mamma. Hur äter man eller går på toaletten med ett barn som inte vill vara någon annanstans än i famnen? 

Så vi har gått och burit på henne. Funderat ut olika amningsställningar. Druckit lite glögg. Bytt blöja. 

Typ 15 tiden så ringde A mig efter att ha pratat med någon supersnäll sköterska på barnavdelningen som ringt runt omkring i sjukhuset och tagit reda på info åt oss. Lite panadol skulle vi ge. Absolut inte lägga i bilstolen, utan vi blev uppmanade att hyra en "liggbilstol" från Folkhälsan. 

Då jag hade pratat klart med A och kom ner så låg Rimma och sög på sin hand och pratade och log åt sin Mommo. Då kände jag att det kanske vänder. Hon är fortfarande gnällig, skriker ordentligt då man byter blöja. (Har ju inte fått något råd hur jag skall göra detta på bästa möjliga sätt) Nu går hon med på att vara i famnen även så att hon har ryggen mot mig. Som hon är van att vara. Men att ligga på rygg fungerar inte alls. Så det blir väl en till natt med henne sovande på bröstet, vi får turas om hela natten igen då. 

Skall ringa sjukhuset på måndagen och fråga lite mera råd. Men det är tydligen så jätteovanligt med luxation att de inte riktigt har kunskap om saken. Vilket förvånar mig. Det är ändå en barnavdelning och ca 1/60 barn har luxation. 

Sakta men säkert börjar vi lära oss att leva med detta. Vi har inte provat vagnen ännu pga hennes ovilja att ligga på rygg. En ny/hyrd bilstol måste vi skaffa. Babybjörn är tillåten enligt vissa nätsidor och absolut förbjuden enligt vissa. Ota nyt sit selvää!

Det värsta av allt är ju att det kanske inte räcker med två månader i skenan. Om det inte växer som det skall så kan det bli gips eller specialbyxor ännu någon månad. I värsta fall operation. 

Jag målar fan på väggen med flit. Sen är det en lättnad om vi får bort den och blir frisk förklarade. 

Och jag skall säga er. Då barnet ler första gången efter typ ett dygns skrik…otrolig glädje!