måndag 7 januari 2013

Vecka 40+0 dvs. dags att komma ut!


Japp, BF idag men det lär nog inte ska bli någon bebis. Tror nog att jag får lägga till några datum där. 


Så här ser jag ut idag. 


Precis lika trött på hela situationen som jag ser ut och jackan, den går fast men då gör det nog nästan lite ont!

Rimma var snäll och sov till 09.40 så det tackar man verkligen för. Så hennes förkylning börjar vara på den bättre sidan. Däremot så har hon kommit in i en trotsålder och om man inte gör som hon vill eller ger det hon vill ha så gallskriker hon och sitter på golvet och tårarna sprutar. Om man inte stiger upp ur soffan då hon kommer och tar en i handen så kastar hon sig på golvet och skriker. 

Tydligen så har de någon trotsålder där vid 1 år och 3 månader som jag missat. Kul nu då babyn snart kommer och hon håller på så här. Nice!


6 kommentarer:

Annika L. sa...

här har vi tydligen också kommit in i en trotsålder men vår variant heter väl "1 år och 4 månaders trotsen" då! ;) "symptomen" verkar vara de samma, såg att du skrev tidigare om gallskrik och att slänga sig på golvet när man inte får som man vill. kan även lägga till att man vid eventuell motgång slänger saker i ren aggression.. puh. när slutar det då?!

PS. ..imorgon är det väl dags då eller hur var det..? lycka till!!

Unknown sa...

Hoppas verkligen det är dags imorgon.

Ja jag vet inte vad det är för trots…men jobbigt är det. Skönt dock att höra att även andra barn trotsar! Men som mamma så känns det lite så där…hmmm…inte så kul. Hon blir skitsur om jag inte stiger upp direkt hon kommer och tar mig i handen och sliter. Jag försöker förklara att jag nog skall stiga upp så fort jag bara slipper…inte så lätt då man är stor som en flodhäst :/ Hoppas det går över FORT!!!!

Linda (kusinen) sa...

Hej hej vännen!
Åh kämpa på! Det är inte så lång tid kvar.

Tänk på att det kan vara hennes känsla för att det snart kommer hända något stort. I allas era liv.

Då blir "trotsen" kanske också lättare för dig att hantera.

Barnen känner ofta på sig sådant. Din kropp är förändrad, du är tröttare osv...förlossningen närmar sig..Hon känner säkert spänningen..

Snart så...vad sa vi.. 130113 är väl ett coolt datum
:-)

Massa stärkande kramar till dig!
Snart är du där...och snusar på en alldeles ny liten bebis, ett nytt mirakel!

Unknown sa...

Ja, det kan bra vara det att hon fattar att det är nåt på G. Och så orkar jag ju inte på samma sätt som förr heller så hon blir ju sur på det också :) Hoppas verkligen jag får lite energi tillbaka bara jag blir av med magen. Den är tung att bära på!

I natt trodde jag redan att det startat men nu på morgonen så slutade alla känningar helt så det var falskt alarm. A lämnade tom hem några timmar men inget hände så han fick åka till jobbet :/ Så typiskt. Nu känns det som om unge-unge vänt på sig så det var nog bara det då…

Men som sagt ca 14 dagar max är det kvar!!!

Linda (kusinen) sa...

Ja det tar ju på bådas humör...I know the feeling!
Allt blir bättre efter förlossningen, lovar!

Man orkar mer...är inte så otymplig...man får massa bra hormoner då bröstmjölken produceras som gör en LUGN :-)
Man hamnar i ett LYCKORUS som man kan leva länge på trots alldeles för lite sömn :-)

Åhh längtar till dagen då jag får höra att ni fått er lilla bebis! Snart vännen! Håll ut!

Massa kramar till er!!

Unknown sa...

Vi har haft en lite bättre dag i dag då jag bestämde mig för att vara med henne 110%, ingen dator eller annat. Så så fort hon kom och ryckte i mig så gick jag med. Och så var vi till butiken en sväng så hon fick se lite människor ;) annat än bara mig.

Oj, väntar verkligen på det där lugnet! =)
Snart snart!