testing

En snygg Odd Molly kofta från kommande kollektion.

p.s. det tycks fungera att ladda bilder iaf

Bildminnet fullt

Blogger meddelade mig att mitt bildminne är fullt, jaha…och vad skall jag göra åt det då?

Magen full med julmat, julklapparna är öppnade och oboy vad jag har varit snäll i år. För att inte tala om Rimma, hon först har varit snäll. Bildbevis på vår snällhet kommer att komma, sen då jag figurerar ut hur i hela världen jag skall få mera bilder tyngda i denna blogg utan att betala för nöjet….

I kväll skall vi en sväng till pappa och i morgon till mamma. 

Nu skall jag försöka lägga in en bild här, får se hur det går… Jepp, det går att lägga såna som man använt redan tidigare i bloggen…så nu får ni se hur det såg ut då jag bloggade i Spanien för någon sommar sen, hur mamma och deras hus ser ut uppifrån på min födelsedag i fjol och vad jag hade på mig i går ;)

God Jul och Gott Nytt År

God Jul

Önskar: Petra, Arto och Rimma

(lägg märke till att julHälge får vara med på bild ;)



Stockholmsresan del 1

Rimma blev 2 månader under resan

Utanför NK, väntar att de skall öppna. Jag och Rimma till höger (ifall ni missade det ;)

Sen träffade vi underbara människor som vi ser alldeles för sällan.

Efter detta snabb visit i Stockholm åkte vi mot Finland. Jag fick mina supergoda lussebullar och Rimma undrar lite över mina brända mandlar.

Fortsättning följer....



Nya kläder

Jag var tvungen att shoppa den där gula pingvinklänningen i frote, helt enkelt tvungen. Och sen byxor i storlek 74 och 80 så att de ryms på skenan, en stor body och en massa små strumpor att lägga ovanpå skenan.

Som tur fick Rimma denna fleecehalare av Linda & Co, den passar perfekt nu.

Snart är det jul

Här sitter vi och lyssnar på julmusik, äter pepparkakor och julstjärnor och har precis klätt julgranen. Jag hade bestämt i fjol hur årets gran skall se ut och vad händer? Ändrar mig totalt! Den skulle ha ljus och endast vita och röd-vit rutiga hjärtan, eventuellt någon ängel. Nu står här en fullständig Disney julgran och jag fattar inte vad som hände. Vi har hängt upp ALLA våra julgransbollar, polkagrisstavar, en ängel och även några älgar har hittat sin plats. Kanske nästa år...

Rimma tycker det här med julen är ganska intressant. Eller julgranen och ljusen är intressanta. Att shoppa julklappar och hänga på stan skippar hon gärna. Men i dag hade hon inget val eftersom hennes far inte handlat alla klapparna än. Så vi fick hänga på stan en stund. 

Julshoppingen gjorde vi på CM i år. Gick smidigt trots att vi hade både vagn och kärra. Det är lite komplicerat att handla nuförtiden för Rimma kan inte sitta i de där babystolarna som finns färdigt och inte heller har hon någon bilstol man kan ta med. Rimma fick en ny pyjamas, med älgar på som de hade på -40%. Mamma fick en massa goda ostar som hon skall smaska i sig under julen och fadern i huset satsade stenhårt på glögglinjen. 

Julen firas precis som alla andra år, på exakt samma sätt. Först är vi hos min Mommo och dit kommer halva släkten och sen åker vi till A´s föräldrar och firar där. Två olika julbord, en julklapp per person åt vuxna och mycket julstämning. 

Nu tycker A att vi skall gå ut på promenad och föra några julkort samtidigt. "Sulatella kinkkua valmiiksi" som han kallar det ;)

Bildbevis på granen

Sjukhus besök nummer 2

Nu har vi varit på sjukhuset och kollat Rimmas höft och skena. Vi blev trevligt bemötta, läkaren bad om ursäkt för senaste gången och vi fick svar på alla våra 23 frågor. Rimma skötte sig exemplariskt och skrek bara till en gång då läkaren kollade höften. Hon diskuterade med sköterskan nästan hela tiden.

Höften såg redan nu bättre ut så jag hoppas att hon bara behöver ha skenan i två månader. Det finns en risk att det blir tre månader men det klarar vi nog. 

Att sitta i bilstolen är ok. Vi kan inte skada henne på något sätt genom att bära henne konstigt, vi skall bara akta så att inte benet hoppar ur skenan. Huvudet skall vi försöka aktivera åt andra hållet, fysioterapi skall vi fundera på sen då hon får bort skenan, om vi då ännu känner att det behövs. 

Röntgen görs först efter att Rimma fyllt 4 månader, först då kan man se hur benen ligger. Ett ultraljud skall göras nästa gång vi skall dit, vilket blir någon gång i januari. 

Man kan ju säga att Rimma haft aningen otur. Detta lilla "fel" upptäcks oftast redan på BB men av någon anledning så upptäcktes det inte där. I Vasa är det ca 1 barn/år som det upptäcks så här sent på. 

Vi har ju även varit i kontakt med ortopeder i andra städer än Vasa och konsulterat dem. 

Slutsatsen är att allt ser bra ut, vi har fått den behandling vi borde ha fått första gången och Rimma är nöjd. Och vi får använda bilen, bärsele, bärsjal och duscha henne om vi aktar baksidan där det finns någon öppning.

Efter sjukhus besöket åkte vi till Pohjanmaan rauta och åt lite kaka, träffade Rimmas farbror som varit i Kuba, hämtade Rimmas pass och sen åkte jag in till stan och köpte sista julklappen. Köpte även strumpor åt Rimma som vi skall ha åt henne ovanpå skenan. Det kan börja skava på vissa ställen och om man lägger strumpor över dessa så känns det bättre. 

I morgon skall vi ta det lugnt, ta fram julgranen och åka till butiken. Rimma sov väldigt bra förra natten och vi vaknade utvilade, hoppas på en likadan natt idag också. 

Lux-unge

Här har vi haft en skrikig natt. Mat ville hon inte ha, i famnen var det enda ställe som var bra och föräldrarna var såå trötta i natt. Jag gissade på att det var magen hon hade ont i. Och det var det ju. Det fick vi fixat på morgonen OCH nu på kvällen. Så kanske jag skall göra några whoop whoop åt det där maltextratet!!!

Dagen har varit bättre. Jag ringde genast på morgonen till Babystyle för att höra måtten på dessa liggbilstolar som jag hört så mycket om. Då jag berättade varför vi ville ha den sa hon genast att lux-barn inte ryms i denna stol, för smal. Hon nämde en sorts stol som är sittande men har ganska låga kanter. Noh, jag ringde till barnkliniken i Helsingfors för att höra vad de har att säga om saken. Där tyckte de att vi skulle hålla oss hemma, använda ambulans (!), invataxi eller i AKUTA fall använda barnvagnens liggdel. Men mest tyckte de bara att vi skulle hålla oss hemma.

Vi vill ju liksom inte riktigt hållas hemma vi så vi ringde tillbaka till Babystyle och boka den där Concord Ultimax. A hämtade den på dagen. Priset var nästan 300 euro, men vad gör man? Rimma kan sitta i stolen, man måste lägga benen försiktigt och spänna fast henne noga. Händer det något så vet jag inte hur mycket det skyddar henne eftersom hon ju har den där hårda skenan men det känns tryggare än vagnens liggdel. Dock kommer vi att försöka minimera våra bilresor så mycket som möjligt och skall någon dag testa Vasa lokaltrafik för första gången på ungefär 15 år ;)

Och bilstolen, den går tills Rimma fyller 4 år. Så vi ser det som en investering som vi borde ha gjort lite senare i alla fall. Då hon får bort skenan så skall vi nog använda vår andra bilstol ett tag eftersom hon då kommer att vara som en "räsynukku", har jag hört.

Så här ser Rimma ut nuförtiden:

Här på följande bild visar Rimma tydligt vad hon anser om det här med att vara Lux-Bebis.

Chillar

Besök av kusse!

Nya bilstolen

Dagens nagel

Kan ju inte låta denna nya situation ta över helt så här får ni dagens nagel x 2.



Bättre dag, hallelujah ;)

I går så fick jag hjälp av Emma (som tur) för det var nog nära här att pää hajoaa. Blöjbyte osv. gick mycket bättre med en blivande sjukskötare i huset ;)

På kvällen då A kom hem så skickade han mig ut och gå. Då jag kom in låg fröken i sittern och var rätt så nöjd. Så allt som allt så låg hon i 45 min på kvällen.

Natten gick lite bättre. Amningen är lite så där halvsvår ännu, men det tar sig. I dag har Klimpen och Emma varit här och vi testade "byta barn". Emma skötte om Rimma, som förövrigt åt 60ml ersättning för första gången, och jag å Klimpen tog en lång promenad. Skönt att komma ut lite. 

Det där med en bilstol var inte så lätt. Folkhälsans så går inte åt "lux-barn" utan den är för liten. Och nästan alla som finns är så väldigt smala. Så vi får se hur vi kommer att lösa detta. Man önskar man bodde i stan och kunde använda sig av bara vagnen. Har inte kollat vagnen ännu så jag vet inte ens om fröken ryms i den. Skall till rådgivningen i morgon och då skall vi testa. Annars så får vi väl bara henne hela vägen dit. 

På rådgivningen skall de kolla att vikten börjat gå uppåt och så skall vi kolla hur det ser ut med amningen. Man hamnar ju att använda sig av fantasi för att kunna amma. Så det att man tidigare har gnällt nåt över amningen har nog varit helt onödigt. NU har jag rätt att gnälla, lite i alla fall. 

Väntar på att A skall komma hem och berätta om han fått tag i sjukhuspersonal och läkare idag. Väntar med spänning på att höra vad de har att säga.

Och sist men inte minst så vill jag säga:

TACK till alla underbara människor därute som tänker på oss, köper större kläder, skickar sms eller ringer och hör hur vi har det. Ni är underbara.

Suuri KIITOS kaikille ihanile ihmisille jotka ovat muistaneet ja tukenut meitä.

2 och en halv dag av 2 månader

En jobbig natt har vi bakom oss. Rimma sov bara lite, skrek desto mer. Hon var både trött och hungrig. Försöker amma henne så ofta det går. Men att amma någon som bara ligger och skriker? Som bara vill vara upprätt i famnen. Hon har sovit i famnen på någon av oss hela natten. Just nu sover hon i min famn och jag skriver med ett finger. 

Och hur ammar man ett barn med von Rosenskena? Ligger ovanpå henne? Har henne upprätt i famnen och försöker stöda nacken medan hon febrilt försöker suga sig fast? För att det skall gå bra med nacken och allt så måste jag nästan ha hjälp, någon som sitter och håller i huvudet så att jag får hålla i henne med ena handen och med andra handen tynger jag ner bröstet vid hennes näsa så att hon kan andas medan hon äter.

Så vi går omkring, tittar på lamporna, julstjärnorna, snön. Sen gråter vi båda två. Rimma för att hon har ont,   ont i magen, ont i höften och för att hon bara ogillar det hela. Jag för att Rimma har ont, för att jag inte ens kan äta, hämta tidningen eller gå på toaletten. Jag för att jag känner mig illa behandlad av personalen på den avdelning på sjukhuset som  man skulle tro är den allra bästa. Jag gråter för att vi blir hemskickade utan minsta lilla hjälp, minsta lilla råd om hur vi skall klara av det här. Inget bered er på några jobbiga dagar. 

Jag skulle gärna tvätta flickan lite, håret t.ex. Hon har de senaste två dagarna legat fastkladdad mot någon 24/7. Men jag kan inte, jag vågar inte. Om hon gallskiker vid blöjbyte som inte tar så länge, hur skall hon då klara av att vara på rygg så vi får tvätta henne?

Nu sover hon i famnen. I normala fall skulle jag lägga ner henne på soffan så hon skulle sova där och jag skulle kunna tvätta en maskin eller äta lite alt. läsa tidningen. Nu sitter jag kvar. Lyssnar på radio. Tittar ut…kanske om någon månad….

Denna dag

Denna dag började med skrik, fortsatte med skrik. A for iväg på jobb och jag ringde hit min mamma. Hur äter man eller går på toaletten med ett barn som inte vill vara någon annanstans än i famnen? 

Så vi har gått och burit på henne. Funderat ut olika amningsställningar. Druckit lite glögg. Bytt blöja. 

Typ 15 tiden så ringde A mig efter att ha pratat med någon supersnäll sköterska på barnavdelningen som ringt runt omkring i sjukhuset och tagit reda på info åt oss. Lite panadol skulle vi ge. Absolut inte lägga i bilstolen, utan vi blev uppmanade att hyra en "liggbilstol" från Folkhälsan. 

Då jag hade pratat klart med A och kom ner så låg Rimma och sög på sin hand och pratade och log åt sin Mommo. Då kände jag att det kanske vänder. Hon är fortfarande gnällig, skriker ordentligt då man byter blöja. (Har ju inte fått något råd hur jag skall göra detta på bästa möjliga sätt) Nu går hon med på att vara i famnen även så att hon har ryggen mot mig. Som hon är van att vara. Men att ligga på rygg fungerar inte alls. Så det blir väl en till natt med henne sovande på bröstet, vi får turas om hela natten igen då. 

Skall ringa sjukhuset på måndagen och fråga lite mera råd. Men det är tydligen så jätteovanligt med luxation att de inte riktigt har kunskap om saken. Vilket förvånar mig. Det är ändå en barnavdelning och ca 1/60 barn har luxation. 

Sakta men säkert börjar vi lära oss att leva med detta. Vi har inte provat vagnen ännu pga hennes ovilja att ligga på rygg. En ny/hyrd bilstol måste vi skaffa. Babybjörn är tillåten enligt vissa nätsidor och absolut förbjuden enligt vissa. Ota nyt sit selvää!

Det värsta av allt är ju att det kanske inte räcker med två månader i skenan. Om det inte växer som det skall så kan det bli gips eller specialbyxor ännu någon månad. I värsta fall operation. 

Jag målar fan på väggen med flit. Sen är det en lättnad om vi får bort den och blir frisk förklarade. 

Och jag skall säga er. Då barnet ler första gången efter typ ett dygns skrik…otrolig glädje!

Ja sama suomeksi

Minua ottaa niin kovaa päähän että joudun kirjoittamaan tämän saman vielä suomeksikin.

On se kumma juttu että keskussairaalan nettisivulla mainostetaan lastenosastoa:

Tervetuloa lastentautien poliklinikalle. Toteutamme perhekeskeistä, yksilöllistä ja kokonaisvaltaista hoitoa. Tasa-arvoisuus ja kunnioitus kuuluvat myös toimintaperiaatteisiimme.

Eipä oikein taida tavoitteet nyt toteutua. Jos vanhemmille ei anneta minkäänlaista tietoa, tukea tai kunnioitusta niin ei silloin kyllä nämä toteudu sitten lainkaan. 

Rimma sai siis eilen von Rosenlastan koska lonkka on niin huonossa kunnossa. Näin sen omin silmin kun lääkäri sitä väänsi sijoiltaan ja kysyi vielä minulta, vääntäen toisenkin kerran, että näetkö. Minä seisoin vieressä ja itken ja sanon että en halua nähdä. Tyttö huutaa paniikinomaisesti vieressä. Hoitaja hakee lastan, lääkäri laittaa sen huutavalle lapselle ja toteaa että lapsen saa pukea. Minä seison avuttoman näköisena ja yritän saada joltain tukea, opastusta tai neuvoa miten pukea lapseni. 

Jossain tässä sekasortoisessa hetkessä saan seuraavat neuvot:

Lasta ei saa kylvettää 2 kuukauteen, pestävä ainoastaan lapuilla.

Äitiyspakkauksesta pitäisi löytyä tarpeeksi isoja housja jotka menevät lastan kanssa.

Sukkia voi laittaa lastaan jotta se ei hierrä vauvan ihoa.

Epätoivoisena kysyn miten istuminen lastenistuimessa. Voi kokeilla tyynyn kanssa. Aha! Yritän pukea lapseni, A vieressä kans, epätoivossa yritämme miettiä miten tehdä housujen suhteen koska ne eivät enää mene jalkaan. Lääkäri toteaa että jos voisitte vaikka pukea tuolla ulkona kun minulla on päivystysasiakas odottamassa oven takana.

Eli meidät pistettiin ulos, lapsi huutaa paniikissa kurkku suorana ja me menemme odotushuoneeseen missä on muita ihmisiä. Yritän epätoivoisesti imettää lastani joka edelleen huutaa. En tiedä miten imettää koska mitään neuvoja ei annettu. Toteamme että on parasta vain pitää sylissä ja yritämme epätoivoisesti miettiä miten pukea lapsi ja miten saada se siihen turvaistuimeen.

Lopputulos on että puemme haalarin, menemme A´n työautolla kotiin niin että minä istun etupenkillä ja tyttö on sylissä ilman mitään suojaa. Emme halunneet enää aiheuttaa Rimmalle mielipahaa siitä että vielä ängetään se tuoliin istumaan. Eikä me edes tiedätä voiko jotain mitä teemme aiheuttaa enemmän hallaa.

Hoitaja sanoi ett Rimma itkee koska se ei pysty liikkumaan, ei sen takia että sillä olisi kipuja. Mutta mistä me voidaan tietää että asia on näin?

Niinpä me sitten menimme kotiin, vailla minkäänlaisia ohjeita. Meiltä ei edes kysytty onko kysyttävää. Me emme tiedä miten tukea tyttöä, miten pitää sitä sylissä tai millä tavalla antaa tytölle ruokaa. 

Nettiä selatessa niin selvisi että ruotsissa lapsia viedään kerran viikossa sairaalan jossa lapsi kylvetetään. Sellaista ei suomessa tehdä. Helsingissä neuvotaan että turvaistuimeen ei saa laittaa lainkaan vaan kuljettaa vaunuissa, turvavöihin kiinnitettynä ja eteen joku suojaverkko. Löysin sivun missä oli imetysasento jota ollaan kokeiltu mutta tytön niska on vielä niin heikko, että ei jaksa imeä siinä kuin kolme minuuttia. 

Että sellaistä täällä. Ei naurata.

Jävla sjukhus

I dag var vi till sjukhuset och Rimma fick en von Rosenskena. Hade så innerligt hoppats på att vi skulle slippa men högra höften helt enkelt behövde denna. 

Har aldrig blivit så dåligt bemött tidigare inom sjukvården. In med ungen, på med skenan, "klä på henne därute, jag har en dejourpatient som väntar" tack och hej. 

Det jag hann få frågat av sköterskan var: bada? Nej det får man inte. Tvätta med lappar. Kläder? Har du fått moderskapsförpackningen? Bra, där finns nog kläder som passar. Bilstol? De brukar lägga en dyna under. 2 månader skall hon ha skenan, välkommen på nytt nästa vecka.

Och det värsta av allt. Rimma GALLSKREK heeeela tiden, i rummet, då vi kom ut, här hemma. Och hon har skrikit heeela dagen. Hon slutar då hon sover, men vaknar emellanåt och skriker. Hon äter en stund, stannar upp, gallskriker, äter, gallskriker, äter, gallskriker… Så här har vi hållit på hela dagen. Jag kan inte amma ordentligt för jag får ju inte henne nära. Så jag halvt ligger ovanpå henne och försöker göra det så bra som möjligt för oss båda. 

Sköterskan sa även att hon inte har ont utan skriker för att hon inte kan röra på sig. Påpekade detta måånga gånger.

Det var ALL info vi fick innan vi blev rent utsagt utkastade ur rummet. Gick helt förstörda till väntrummet och försökte amma henne framför en massa människor, det gick ju givetvis inte. Hon bara skrek, ville inte ha mat. Vi vågade inte lägga henne i bilstolen. Tur hade Arto sin jobbil så vi åkte i den med henne i famnen. 

Ingen jävla info om hur man skall behandla henne. Hur man skall göra så att hennes "utveckling" inte stannar av, eller liksom hur vi skall stimulera henne på bästa möjliga sätt. Inget stöd för föräldrarna, inget jag vet att det här är jobbigt. Inget här är en brochyr med info. Ingenting!!!!!! Nada!

Får det faktiskt gå till på detta sätt??? Tänk om vi inte kollat på nätet tidigare, tänk om vi inte skulle ha visst vad det var frågan om, kan ni tänka er vilken chock vi skulle fått då. Vi visste ju att vi kanske får en skena. 

Jag vet att detta är för hennes bästa och det är ok. Men att komma hem med en unge som sitter fast i ett fängelse och inte kan röra sig, bara gallskriker, utan info, det är inte okej!!!

Läkaren påpekade även att hon inte kommer att komma ihåg det här sen, nä kanske inte hon, men vi kommer att komma ihåg detta. I Sverige får de information och där får man i de flesta landsting åka in till sjukhuset och bada barnet en gång i veckan. Men vår stackars flicka skall inte bada på två månader hon. 

Är bara såå jävla arg just nu att jag kokar. Vi har redan skickat in ett långt brev via deras feedback sida. Men de kommer nog att få höra mer om detta. Var finns det mänskliga? Var finns sympatin? Var är infon?

Passfodral

Då vi var i Stockholm så tänkte jag köpa passfodral åt hela familjen. Tur att jag inte gjorde det, titta vilka underbara passfodral det finns. M.Å.S.T.E ha!

Nu gäller det bara att hitta ett ställe som säljer många olika så vi får åt alla från samma ställe. Onödigt, javisst. Vill ha, jepp!