fredag 16 december 2011

Jävla sjukhus

I dag var vi till sjukhuset och Rimma fick en von Rosenskena. Hade så innerligt hoppats på att vi skulle slippa men högra höften helt enkelt behövde denna. 
Har aldrig blivit så dåligt bemött tidigare inom sjukvården. In med ungen, på med skenan, "klä på henne därute, jag har en dejourpatient som väntar" tack och hej. 

Det jag hann få frågat av sköterskan var: bada? Nej det får man inte. Tvätta med lappar. Kläder? Har du fått moderskapsförpackningen? Bra, där finns nog kläder som passar. Bilstol? De brukar lägga en dyna under. 2 månader skall hon ha skenan, välkommen på nytt nästa vecka.

Och det värsta av allt. Rimma GALLSKREK heeeela tiden, i rummet, då vi kom ut, här hemma. Och hon har skrikit heeela dagen. Hon slutar då hon sover, men vaknar emellanåt och skriker. Hon äter en stund, stannar upp, gallskriker, äter, gallskriker, äter, gallskriker… Så här har vi hållit på hela dagen. Jag kan inte amma ordentligt för jag får ju inte henne nära. Så jag halvt ligger ovanpå henne och försöker göra det så bra som möjligt för oss båda. 

Sköterskan sa även att hon inte har ont utan skriker för att hon inte kan röra på sig. Påpekade detta måånga gånger.

Det var ALL info vi fick innan vi blev rent utsagt utkastade ur rummet. Gick helt förstörda till väntrummet och försökte amma henne framför en massa människor, det gick ju givetvis inte. Hon bara skrek, ville inte ha mat. Vi vågade inte lägga henne i bilstolen. Tur hade Arto sin jobbil så vi åkte i den med henne i famnen. 

Ingen jävla info om hur man skall behandla henne. Hur man skall göra så att hennes "utveckling" inte stannar av, eller liksom hur vi skall stimulera henne på bästa möjliga sätt. Inget stöd för föräldrarna, inget jag vet att det här är jobbigt. Inget här är en brochyr med info. Ingenting!!!!!! Nada!

Får det faktiskt gå till på detta sätt??? Tänk om vi inte kollat på nätet tidigare, tänk om vi inte skulle ha visst vad det var frågan om, kan ni tänka er vilken chock vi skulle fått då. Vi visste ju att vi kanske får en skena. 

Jag vet att detta är för hennes bästa och det är ok. Men att komma hem med en unge som sitter fast i ett fängelse och inte kan röra sig, bara gallskriker, utan info, det är inte okej!!!
Läkaren påpekade även att hon inte kommer att komma ihåg det här sen, nä kanske inte hon, men vi kommer att komma ihåg detta. I Sverige får de information och där får man i de flesta landsting åka in till sjukhuset och bada barnet en gång i veckan. Men vår stackars flicka skall inte bada på två månader hon. 

Är bara såå jävla arg just nu att jag kokar. Vi har redan skickat in ett långt brev via deras feedback sida. Men de kommer nog att få höra mer om detta. Var finns det mänskliga? Var finns sympatin? Var är infon?

5 kommentarer:

Mio sa...

Oj vad tråkigt! Hoppas att allt ordnar sig och att barnet vänjer sig med situationen. Förstår att du är arg och det är bra att du klagar!

Anonym sa...

Aaargh, va man kan bli arg alltså. Hmmpf.. Sku nog måst ge en spark där bak på alla på sjukhuset!! Fattar di int alls att folk måste ju få ordentlig information och bli mänskligt bemötta de e väl int för mycket begärt. Och när det ännu till e fråga om ett litet barn så tycker man att det skulle vara bättre med allt på ett sjukhus... Ja, man blir nog vrål-arg på sånt här! Kram på er!
Mia

Petra sa...

Jå alltså man fattar inte att det är sant. Ingen info och inget stöd. Det är ju klart att föräldrarna blir upprörda fast det är enligt läkarna frågan om en liten sak. För oss är det ingen liten juttu, det är ju vi som skall vara med barnet 24/7 och höra då hon skriker. Vi är ju rädda att vi orsakar mer ont åt henne genom att t.ex. lyfta henne på fel sätt eller nåt.

Annika sa...

Ja herregud, blir så förbannad när jag läser hur ni har blivit behandlade. Verkar tyvärr vara mer regel än undantag på det där stället. Får jag fråga vilken avdelning ni varit på då? Knappast samma som oss men det går tydligen till på samma sätt överallt. Kämpa på, som sagt det blir bättre!

Petra sa...

Vi var bara på barnpoli, inte på någon avdelning. Men A ringde till barnavdelningen idag för att få råd och den sköterskan ringde runt till både ortopeder, fysioterapeuter osv och tog reda på så mycket som hon kunde. Så vi kunde ge lite panadol åt stackaren och fick lite råd om hur vi skall lyfta, vad vi skall akta oss för och var vi kan hyra en bilstol var hon får ligga.

Blir så rasande på sån där "service".