tisdag 13 januari 2015

En kall dag


Gjorde en ängel i snön. 


Kall dag men vi trotsade kylan och gick ut. Inte så bra ide´märkte jag då vi kom in. Rimmas vänstra kind var alldeles röd med vitt i mitten. :( Det kändes ändå inte såå kallt, men nu vet man till nästa gång att inte vara ute så länge. 


Vart är månne det där flygplanet på väg?
Uumajaan, sa Astor.
Nää, det tror jag inte.
Paanien! sa Astor.
Ja, det låter mer troligt, eller kanske till Thailand?!
Taijand! sa Astor. 

Om man ändå skulle ha en resa till värmen bokad! I fjol den här tiden var vi i Maspalomas och njöt av värmen och solen i tre hela veckor. 

Så där för övrig så var ju inte det här den bästa dagen i historien. Rimma har öroninflammation igen. Börjar vara så trött på det här. Och varför skall hon alltid få det just då A skall på jobb? Han skulle dessutom ha bilen i dag. Som tur så kom Mamma min gasandes med sin Volvo och räddade oss. Hon lämnade hem tillsammans med Astor och jag och Rimma for till huvudhälsostationen (fick tid dit av någon anledning). Rimma brukar inte gråta då de kollar henne i öronen men den här gången så vråla hon till och skrek riktigt ordentligt. :( Akut inflammation igen och trumhinnan var alldeles "epämuodostunut" som läkaren så fint uttryckte det. Så vi kurva via apoteket efter en kur och läkaren skrev en remiss till öronpoli (igen). Den här gången blir det "skall vi lägga rör i öronen-samtal". Suck, säger jag, men vi kan ju inte hålla på så här hela tiden heller. 

Astor sprang omkring här nu i kväll och var såå nöjd då jag sa att vi skall gå och bada. Han hjälpte till att plocka undan, något som verkligen inte händer nuförtiden och sen då han hade av kläderna så stod han i duschen och väntade på att jag skall lägga vatten i baljan och ropar: Attu e nakupeet. Haha, det är lika roligt varje gång, nakupeet. Rimma ropade också men vet redan att det heter nakupelle. Nakupeet ;)


2 kommentarer:

Linda (kusinen) sa...

Jätte jobbigt att barnen ska behöva gå igenom en operation. Men det var som en gudagåva efter Leah fått rör i öronen.

Först och främst kunde hon höra, men hon var nästan aldrig sjuk efter det. Det var som natt och dag..innan var det något varannan vecka och sen var det som de hade använt ett magiskt trollspö på henne.

Vi har bara positivt att säga om det. Men innan oroar man sig och tycker att det är väldigt obehagligt med själva sövningen. Dock är det så värt det!

Petra S-H sa...

Det känns jobbigt då man tänker på det :( Men då man vet hur BRA det fungerar på de flesta. Vi får se vad läkaren säger, men hellre det än antibiotikakurer hela tiden!