onsdag 4 januari 2012

Genustänkande

Flummigaste inlägger ever, here goes...

Det här genustänkandet börjar gå mig på nerverna. Mest för att jag är så totalt mittemellan dessa två tankesätt. Jag är verkligen glad att denna genusdebatt pågår i Sverige och inte så mycket i Finland.

Jag gillar klänningar och kjolar. Min dotter har massor av klänningar, just för att jag tycker om klänningar. Hon kan ju inte själv berätta för mig var hon står i denna diskussion. Så hon kommer att bli klädd i klänningar.

Undrar om jag förstör hennes liv nu?

Sen till på köpet så gillar jag färgen rosa, kan ni tänka er?! Så nu måste stackars barnet gå klädd i rosa också. 

Jag skulle kunna tänka mig att klä en pojke i t.ex. en rosa pikeskjorta. Däremot kan jag inte tänka mig att klä en son i kjol. Om han själv vill klä ut sig så är det en annan sak. Jag kommer att klä min dotter i blått. Hon kommer även att få svarta kläder, gula kläder och gröna. 

Jag gillar både spetsar och rosa i stil med detta:




Sen gillar jag även dessa:

Rimma har faktiskt denna ;)

Egentligen så tappade jag den röda tråden till detta inlägg…

Men vi är män och kvinnor. Det är vi oavsett vi vill det eller inte. Så har det alltid varit. Förr var det så att kvinnorna stod hemma vid spisen och skötte om barnen medan männen var ute och jagade sabeltandade tigrar. Så är det inte längre. Men kan inte tjejer få ha rosa för det utan att det skall göras ett sånt jädrans nummer av det hela. 

Men då jag var liten så älskade jag att klä ut mig. I brudklänningar, till prinsessa, till isdrottning, till flygvärdinna eller sjöjungfru. Jag ville aldrig vara superman, He-man eller Gargamel. Ju mera spetsar, klara färger och rosa, desto bättre. Barbiedockor var mina favoriter, hus skulle byggas åt dessa och dockorna åkte runt i sin rosa bil. Storfavoriten var mitt älskade rosa ponnyslott med en liten drake och ponnyhästar. 

Jag lekte även med lego, småbilar och väldigt ofta lekte jag med pojkar. Mina bästa kompisar var oftast pojkar så jag kan tänka mig att jag lekt He-man också någon gång. 

Det nya legot som kommit ut på marknaden, lego friends, skulle jag ha gjort mycket för då jag var liten om jag skulle ha fått det. Vissa tycker ju att detta är ett typsikt flicklego och det är det ju, men är det fel? Att det finns ett lego som många tjejer skulle vilja ha?



Nä nu tappade jag den röda tråden igen….

Men….
Jag tycker det är missvisande med folk som döper sina barn till sådana namn så att man inte skall veta om de är flicka eller pojke. Sen då man frågar vilket kön barnet har så svarar föräldrarna det berättar vi inte, det är ett barn. Blir inte barnet själv lite fundersamt där. Vad ÄR jag liksom? Skäms föräldrarna över mig på något sätt?

Så slutsatsen är väl att jag har blivit fostrad i mallen att vara flicka och gilla rosa och nu kommer jag att förstöra allt för min dotter också. Läs detta med ironi ;)

Bäst är väl att erbjuda båda två. Min dotter kommer att få ärva mitt ponnyslott då hon blir större. Vi skall börja köpa Brios tågbana åt henne. Hon kommer att få ärva sin pappas gamla bilar. Hon har en massa gosedjur och andra leksaker. Böcker kommer vi att läsa för henne. 

Kanske det blir "människa" av henne i alla fall???

Som ni märker är jag så ute och cyklar att jag funderar om jag ens skall våga tynga på publicera inlägg. Jag börjar här fundera om jag ens fattar vad genustänk betyder.

Nu skall jag ta och leka med den rosa barbapapan med min dotter och glömma det här ;)


3 kommentarer:

Emma sa...

Hahah! ja ha fundera på hede jag o i flera omvarv! Senast igår i väntrumme på HVC så konstatera ja att flickor e flickor, pojkar e pojkar. Klimpen o en några månader äldre flicka lekt me samma docka. Flickan paja dockan o krama den, Klimpen banka dens hovo i golve o fösöka få loss ett öga.. :D

Angående kläder så e jag mer kräsen än va ja trodd ja sku vara. Rosa går som detalj nog, men ja vill int lägg en helrosa body på honom. Rött o gult går, bara han har nå "superpojkit" till. Kanske he e mer "orätt" att klä pojkar flickaktigt än att klä flickor pojkaktigt?

Hur som haver,tror nog att Klimpen mer eller mindre påverkas av min bild av "hu pojkar ska va". O herremannen är god och accepterar detta, eftersom ja e hans mamma o jag bestämmer! ;)

Pia sa...

Kärlek och närhet är vad barnen behöver då e de nog ingen skillnad på vad barnet har på sig, då man hör om barn som inte fått nästan någon närhet sina första år blir man verkligen ledsen och nu håller jag på aatt tappa den röda tråden ;) Min dotter älskar rosa och vill ha en rosa bil med hjärtan på då hon blir stor hon har några bilar men älskar sina pet shops och prinsess klänningar och int verkar hon nu lida för det. Vi nordbor har väl det för bra så vi "måste" beskymra oss över detta.

Unknown sa...

Emma: Ja det har blivit sån uppståndelse om detta lite här och där. Men det skall ju krävas lite svenskar till att få sånhär till stånd, så ää de ju bara.

Sen har jag hört mycket att pojkar som har rosa kan bli retade och det är ju inte roligt. Jag menar ingen skall ju få reta en för vad man har på sig men ungar är elaka, så är det bara.

Pia: Hej, brukar vara inne på din blogg då och då. Kul att du hittat hit.
Ja vi har det verkligen för bra här i norden, vi har liksom tid att fundera på sånt här medan de i u-länderna inte ens har mat för dagen. Jag gillar som sagt också rosa och då är det ju naturligt att jag även har rosa på min dotter. Om hon sen som större inte vill ha rosa så är ju detta helt ok. Då får hon ju börja bestämma själv, men just nu är det viktigast att hon överhuvudtaget har kläder och som du sa, närhet och kärlek! =)